Konkursgäldenären i Kina (NJA 2022 s. 173)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 1200-21, 2022-03-11 (NJA 2022 s. 173, ”Konkursgäldenären i Kina”). HD slår fast att en part som varit passiv i tingsrätten och först i hovrätten lägger fram avgörande bevisning har orsakat en onödig rättegång och får stå sina egna rättegångskostnader — trots att konkursbeslutet upphävs.
Vad gällde målet?
Skatteverket ansökte om att A.W. skulle försättas i konkurs. A.W., som befann sig utomlands, uteblev från konkursförhandlingen och lämnade inga uppgifter, varför tingsrätten försatte henne i konkurs. Först i hovrätten lade hon fram utredning som visade att hon var solvent, varpå konkursen upphävdes. Frågan var vem som skulle bära rättegångskostnaderna.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens beslut så att A.W. fick stå sin egen rättegångskostnad i hovrätten och avslog hennes yrkande om ersättning i HD. Tingsrättens konkursbeslut var riktigt utifrån vad rätten kände till. Genom att utebli och inte lägga fram utredning i tingsrätten — trots att hon delgetts ansökan och kallelse — orsakade A.W. en onödig process i hovrätten. En sådan försumlig passivitet ska enligt 18 kap. 3 § rättegångsbalken läggas parten till last vid fördelningen av rättegångskostnaderna; hennes påstående om att hon inte känt till processen ändrade inte detta.
Vad betyder domen i praktiken?
Att vänta med avgörande bevisning till en högre instans kan bli kostsamt — även den som till slut vinner kan få bära kostnaderna för en process som hade kunnat undvikas. Den som delgetts en ansökan måste agera i tid och lägga fram sin utredning redan i första instans. Passivitet som tvingar fram en överrättsprocess betraktas normalt som försummelse enligt 18 kap. 3 § rättegångsbalken.