Nykvarn (NJA 1982 s. 738)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 1647-81, 1982-12-03 (”Nykvarn”, NJA 1982 s. 738). När en kärandes talan i sak inte grundas på ett avtal med skiljeklausul, men en prejudiciell fråga under skiljeavtalet aktualiseras genom svarandens invändning, ska talan inte avvisas obetingat: domstolen bör i stället förelägga käranden att visa att skiljeförfarande inletts, vid äventyr att talan avvisas, och därefter vilandeförklara målet. Den som väcker domstolstalan där motparten kan åberopa en skiljeklausul bör vara beredd att inleda skiljeförfarande om den prejudiciella frågan, så att domstolstalan kan hållas vilande i stället för att avvisas.
Vad gällde målet?
Parterna var Nykvarns Skyltaktiebolag och Esselte Dymo AB. Nykvarn innehade två svenska mönsterrätter och hade genom licensavtal med en skiljeklausul upplåtit rätt att utnyttja mönstren till Dymo. Nykvarn väckte talan vid Stockholms tingsrätt och yrkade skadestånd på grund av mönsterintrång, och hävdade att licensavtalet upphört genom Dymos kontraktsbrott. Nykvarn stödde alltså inte sin talan på licensavtalet. Dymo invände att avtalet alltjämt gällde och gav rätt till åtgärderna, och yrkade att talan skulle avvisas med hänvisning till skiljeklausulen. Frågan var om åberopandet av skiljeklausulen skulle leda till att talan avvisades omedelbart, eller om käranden i stället skulle föreläggas att inleda skiljeförfarande.
Vad sa HD?
HD undanröjde domstolarnas beslut och visade målet åter till tingsrätten. HD slog fast att Dymos åberopande av licensavtalet inte uppenbart saknade fog, varför skiljeklausulen inte kunde frånkännas betydelse, men att skiljeklausulen bara berörde Dymos invändning och inte grunden för käromålet, eftersom Nykvarn inte stödde sin talan på avtalet. När en skiljeklausuls räckvidd är begränsad på det sättet får åberopandet inte leda till att käromålet omedelbart avvisas. Att en prejudiciell fråga ska avgöras av skiljemän innebär alltså inte obetingad avvisning. Domstolen borde i stället ha förelagt käranden (Nykvarn) att inom viss tid visa att skiljeförfarande inletts, vid äventyr att käromålet avvisades, och därefter förklarat målet vilande i avvaktan på skiljedom. HD hänvisade till tidigare avgöranden (bland annat NJA 1973 s. 480) och överlät åt tingsrätten att efter återupptagandet pröva Nykvarns påstående om 36 § avtalslagen. Avgörandet var enhälligt.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen ger en praktisk handlingsmodell för det vanliga läget att en skiljeklausul bara träffar en prejudiciell fråga, inte själva grunden för käromålet. I stället för att tvinga käranden att antingen i onödan inleda skiljeförfarande eller riskera avvisning med kostnadsansvar, ska domstolen förelägga om att inleda skiljeförfarande och vilandeförklara målet. Praktiska råd: en kärande som möts av en skiljeinvändning mot en prejudiciell fråga bör vara beredd att inleda skiljeförfarande och begära vilandeförklaring av domstolstvisten, snarare än att se talan avvisad. För svaranden visar avgörandet att en skiljeklausul som bara rör en invändning inte automatiskt stänger domstolens dörr.