Nordiska utbildningsöverenskommelsen (NJA 1999 s. 821)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 2995-97, 1999-12-30 (”Nordiska utbildningsöverenskommelsen”, NJA 1999 s. 821): HD slog fast att republiken Island kunde åberopa statsimmunitet mot en svensk kommuns avtalsgrundade betalningstalan — en lagvalsklausul innebar inte att staten avstått från sin domsrättsimmunitet.
Vad gällde målet?
Västerås kommun krävde republiken Island på drygt 3,5 miljoner kronor. Grunden var ett avtal enligt vilket kommunen utbildat isländska flygmekaniker vid Hässlö gymnasium mot ersättning. Island yrkade att talan skulle avvisas under åberopande av statsimmunitet. Avtalet innehöll en bestämmelse om att tvister om dess tillämpning skulle avgöras enligt svensk lag. Frågan var om Island kunde åberopa immunitet, eller om staten avstått från den.
Vad sa HD?
HD fastställde underinstansernas slut: kommunens talan kunde inte tas upp till prövning. Ett avstående från immunitet kan visserligen ske på förhand, exempelvis genom en klausul om att tvister ska avgöras av domstol i en viss stat. Men avtalets bestämmelse att tvister om tillämpningen skulle avgöras enligt svensk lag innebar inte en otvetydig förklaring att Island även underkastade sig svensk domsrätt. Island hade inte heller i övrigt avstått från sin rätt till immunitet, och talan skulle därför avvisas.
Vad betyder domen i praktiken?
Den som avtalar med en främmande stat och vill kunna driva en tvist i svensk domstol måste se till att staten uttryckligen och otvetydigt avstår från sin domsrättsimmunitet — en lagvalsklausul räcker inte. För svenska företag och myndigheter som ingår avtal med stater eller statliga organ är lärdomen att förhandla in en tydlig jurisdiktions- eller skiljeklausul med uttryckligt immunitetsavstående; annars kan ett i sak välgrundat krav stupa redan på rättegångshinder.