Skattekontot II (NJA 2016 s. 1074)
Högsta domstolens avgörande i mål T 309-16, 2016-12-20 (”Skattekontot II”, NJA 2016 s. 1074). Den som av misstag betalar in pengar på fel skattekonto kan stå utan rätt till återbetalning om Skatteverket var i god tro och pengarna redan tagits i anspråk. För den som sköter betalningar är lärdomen att kontrollera mottagaruppgifterna noga — misstaget kan bli slutgiltigt.
Vad gällde målet?
En betalare angav av misstag fel personnummer, varför pengarna krediterades en annan persons skattekonto och mättes ut för den personens skulder. Betalaren krävde att Skatteverket skulle betala tillbaka beloppet som en misstagsbetalning, condictio indebiti. Skatteverket invände att pengarna lämnat verket genom utmätningen och att verket varit i god tro. Frågan var om Skatteverket ändå var skyldigt att återbetala.
Vad sa HD?
HD fastställde hovrättens domslut — Skatteverket behövde inte återbetala beloppet. När en betalning på grund av betalarens egen felaktiga uppgift krediteras någon annans skattekonto är Skatteverket visserligen mottagare, och en återkravsrätt föreligger i princip; frågan prövas enligt läran om condictio indebiti. I detta fall vägde omständigheterna till Skatteverkets fördel: verket var i god tro, hade inrättat sig efter betalningen genom att medlen frångått verket vid utmätningen, och betalaren hade lätt kunnat upptäcka felet genom att kontrollera krediteringen. Återkravsrätten föll därför. HD hänvisade till NJA 2011 s. 739 (”Skattekontot I”) och NJA 2015 s. 1072.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen visar att condictio indebiti inte ger någon ovillkorlig rätt att få tillbaka en felbetalning — en helhetsbedömning görs, och god tro samt att mottagaren inrättat sig efter betalningen kan släcka återkravet. Den som hanterar in- och utbetalningar bör dubbelkolla mottagaruppgifter som kontonummer och person- eller organisationsnummer och stämma av krediteringar löpande. Upptäcks ett misstag är det avgörande att agera snabbt, innan mottagaren hunnit förbruka eller förlora pengarna.