Högsta domstolens avgörande i mål Ö 1043-88, 1992-03-02 (”Mariefreds skola”, NJA 1992 s. 130): begreppet grov vårdslöshet i AB 72 har inte samma snäva innebörd som inom skadestånds- och försäkringsrätten. I kommersiella entreprenadförhållanden kan även andra kvalificerade avvikelser från normal aktsamhet än ett medvetet risktagande vara grova.
Vad gällde målet?
En byggnadsentreprenad var underkastad de allmänna bestämmelserna AB 72. Entreprenören byggde innertaket i Mariefreds skola med för stora spikavstånd i förhållande till spikdimensionen, i strid med gällande myndighetsföreskrifter. Efter garantitidens utgång rasade taket ned i skolans matsal.
Beställaren, kommunen, krävde entreprenören, vars konkursbo förde talan, på ansvar enligt 5 kap. 8 § AB 72. Den bestämmelsen gör entreprenören ansvarig även efter garantitiden för fel som visas ha sin grund i grov vårdslöshet. Frågan var om den bristfälliga infästningen utgjorde grov vårdslöshet, och särskilt om det krävdes ett medvetet risktagande, ett slags byggfusk.
Vad sa HD?
Högsta domstolen lämnade konkursboets besvärstalan utan bifall, vilket innebar att entreprenören ansågs grovt vårdslös och därmed ansvarig.
HD slog fast att begreppet grov vårdslöshet inte kan ges en enhetlig innebörd på alla rättsområden. Inom skadestånds- och försäkringsrätten tolkas det mycket restriktivt, ofta nära uppsåt, alltså som ett medvetet risktagande. De hänsyn som motiverar den restriktiva tillämpningen där gör sig dock inte gällande på samma sätt i kommersiella avtalsförhållanden, där man i princip kan beakta även andra kvalificerade avvikelser från normal aktsamhet. Samma synsätt gäller grov vårdslöshet i AB 72.
Entreprenören hade underlåtit att göra nödvändiga beräkningar eller inhämta anvisningar för infästningen. Särskilt med hänsyn till att arbetet avsåg en lokal där risken för personskador var uppenbar var vårdslösheten grov, även utan att bolaget varit medvetet om risken. Inget justitieråd var skiljaktigt.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet är centralt för entreprenadtvister under standardavtal som AB 72 och dess efterföljare. Det slår fast att grov vårdslöshet i ett kommersiellt entreprenadförhållande inte kräver att entreprenören medvetet har tagit en risk. Det räcker med en kvalificerad avvikelse från normal aktsamhet, till exempel att underlåta att göra nödvändiga hållfasthetsberäkningar eller att inhämta sakkunniga anvisningar, särskilt när arbetet rör utrymmen där allvarliga skador kan uppstå.
För beställare innebär det att ansvaret efter garantitidens utgång kan utkrävas i fler fall än vid rena byggfusk. För entreprenörer är lärdomen att dokumenterade beräkningar och inhämtade anvisningar är ett skydd, inte bara mot att fel uppstår utan mot att ett fel i efterhand rubriceras som grovt vårdslöst.