Ljudbangen i Falkenberg (NJA 1983 s. 836)
Högsta domstolens avgörande i mål T 301-81, 1983-12-15 (”Ljudbangen i Falkenberg”, NJA 1983 s. 836). Den korta tvååriga preskriptionstiden i luftfartsansvarighetslagen gäller bara talan som grundas på den lagens särskilda ansvarsregler och kan inte åberopas mot en skadeståndstalan som förs på allmän skadeståndsrättslig grund, såsom strikt ansvar för farlig verksamhet eller arbetsgivares ansvar. Den som drabbats av en skada med koppling till luftfart bör därför inte förutsätta att tvåårsfristen gäller, utan pröva sin talan mot den allmänna preskriptionstiden och vara noga med att ange vilken rättslig grund kravet vilar på, eftersom valet av grund avgör vilken preskriptionsregel som blir tillämplig.
Vad gällde målet?
Två syskon som ägde en fastighet i Falkenbergs kommun väckte talan mot svenska staten och yrkade skadestånd för skador på sitt boningshus, vilka de menade hade uppstått genom en ljudbang vid militär flygverksamhet. Till grund åberopade de i första hand allmänna grundsatser om strikt ansvar för skada i följd av farlig (militär) verksamhet och i andra hand arbetsgivares ansvar enligt 3 kap. 1 § skadeståndslagen. Staten invände att talan var preskriberad enligt den tvååriga preskriptionsregeln i 6 § lagen från 1922 om ansvarighet för skada i följd av luftfart. Frågan om preskription avgjordes genom mellandom.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens dom och lämnade statens invändning om preskription utan bifall. Den tvååriga preskriptionstiden i 6 § luftfartsansvarighetslagen är knuten till den lagens eget, på objektiv grund vilande ansvar för luftfartygs ägare. När de skadelidande i stället grundade sin talan på allmänna skadeståndsrättsliga regler om strikt ansvar för farlig verksamhet och på arbetsgivaransvar enligt 3 kap. 1 § skadeståndslagen, var det inte fråga om en sådan talan som den särskilda preskriptionsregeln tar sikte på. Bestämmelsen var därför inte tillämplig, och talan var inte preskriberad. HD:s avgörande var enhälligt. I hovrätten hade en ledamot (hovrättsrådet Ståhlgren) varit skiljaktig och ansett att den tvååriga fristen borde gälla även när skadeståndslagen åberopas som grund.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet visar hur valet av rättslig grund avgör vilken preskriptionsregel som styr en skadeståndstalan. Den som överväger att kräva ersättning för en skada med koppling till luftfart, militär eller civil, bör inte utgå från att den korta tvåårsfristen i luftfartsansvarighetslagen gäller, utan kan föra talan på allmän skadeståndsgrund och då omfattas av den längre allmänna preskriptionstiden. För att hålla dörren öppen bör grunderna anges tydligt och brett redan i stämningen, och bevisning om orsakssamband och skadeförlopp säkras i tid. För den som svarar, ofta en myndighet eller verksamhetsutövare, är lärdomen att en specialpreskription inte kan användas som genväg när motparten valt en annan, allmän ansvarsgrund.