RH 2015:25 — Ingen likvidation av upplöst konkursbolag för att driva in en tvistig fordran som redan överlåtits till sökanden
Svea hovrätts avgörande i mål ÖÄ 3282-15, 2015-06-30 (RH 2015:25). Hovrätten avslog överklagandet och lämnade ansökan om likvidation utan bifall. Även om en tvistig och osäker fordran i och för sig kan utgöra en sådan tillgång som avses i 25 kap. 50 § aktiebolagslagen, var det inte motiverat att besluta om likvidation när sökanden själv kunde föra talan om fordran och garantier för att bolaget inte skulle belastas med kostnader saknades.
Vad gällde målet?
EkoHus Thermoteknik Svenska AB hade upplösts efter en avslutad konkurs utan överskott. G.G. ansökte enligt 25 kap. 50 § aktiebolagslagen om att bolaget skulle försättas i likvidation för att ta till vara en tvistig fordran på 155 000 kr mot Svenska EkoHus-Gruppen i Uppsala AB, som inte tagits upp i konkursbouppteckningen. Uppsala tingsrätt lämnade ansökan utan bifall med hänvisning till att en likvidation skulle sakna förnuftigt ändamål (NJA 2005 s. 417). G.G. överklagade till Svea hovrätt och gav in ett avtal från april 2015 där bolagets ende aktieägare P.A.B. överlät hela fordran till G.G.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten fann liksom tingsrätten att fordran i och för sig var en tillgång, om än tvistig och osäker, och att G.G. var berörd i den mening som avses i 25 kap. 50 § aktiebolagslagen. Eftersom P.A.B. var ende aktieägare fick han anses ha förvärvat fordran och kunna föra talan (NJA 2005 s. 417), men han hade efter tingsrättens beslut överlåtit den till G.G.; bolaget fick ändå anses ha ett ekonomiskt intresse i utgången motsvarande en tillgång. Vid bedömningen av om likvidation var motiverad beaktade hovrätten att tillgången var en tvistig och osäker fordran, att det saknades garantier för att bolaget inte skulle belastas med rättegångskostnader, att G.G:s ekonomiska förhållanden inte var utredda och att ett påstående om ställd säkerhet inte räckte, att även likvidationskostnaderna måste täckas, samt att G.G. genom aprilavtalet själv kunde föra talan mot EkoHus-Gruppen. Det var därför inte motiverat att besluta om likvidation, och överklagandet avslogs. Avgörandet var enigt.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet visar att en efterföljande likvidation av ett upplöst konkursbolag inte beviljas slentrianmässigt bara för att en tvistig fordran dyker upp. Domstolen gör en ändamålsprövning: finns det ett verkligt behov av likvidationsåtgärden, eller kan tillgången tas till vara på annat sätt? När den berörde själv har förvärvat fordran och kan processa om den i eget namn, och garantier saknas för att det upplösta bolaget inte belastas med kostnader, framstår en likvidation som onödig.