Leomålet (NJA 1982 s. 421)
Högsta domstolens avgörande i mål T 97-81, 1982-07-21 (”Leomålet”, NJA 1982 s. 421). Vid läkemedelsskada gäller en bevislättnad för orsakssambandet: den skadelidande anses ha bevisat ett visst orsaksförlopp om det framstår som klart mer sannolikt än motpartens förklaring och i sig är sannolikt, men HD skapade inte något strikt produktansvar för läkemedel i rättspraxis. Den som anser sig ha skadats av ett läkemedel bör tidigt säkra medicinsk utredning som kan göra det egna orsakssambandet klart mer sannolikt än alternativa förklaringar, eftersom ansvaret förutsätter att den lägre beviströskeln nås.
Vad gällde målet?
Parterna var ett antal patienter och läkemedelstillverkaren AB Leo. Patienterna yrkade skadestånd och hävdade att de skadats vid en röntgenundersökning av ryggen (myelografi), vid vilken ett av Leo tillverkat kontrastmedel (Kontrast U) använts, och att Leo som tillverkare var skadeståndsskyldigt. Leo bestred. Tvisten gällde dels vilket beviskrav som ska gälla för orsakssambandet mellan kontrastmedlet och skadorna, dels om en läkemedelstillverkare kan åläggas ett strikt produktansvar för skador som inträffat före läkemedelsförsäkringens ikraftträdande den 1 juli 1978.
Vad sa HD?
HD fastställde HovR:ns domslut och ogillade käromålet. HD bekräftade att beviskravet för orsakssamband ska lindras: den skadelidande har fullgjort sin bevisbörda om det påstådda orsaksförloppet framstår som klart mer sannolikt än motpartens förklaring och i sig är sannolikt med hänsyn till omständigheterna (med hänvisning till NJA 1977 s. 176 och 1981 s. 622). I detta fall kunde kontrastmedlet dock inte anses klart mer sannolikt som skadeorsak än andra tänkbara förklaringar, varför talan inte kunde bifallas. HD avvisade samtidigt tanken att skapa ett strikt produktansvar för läkemedel genom rättstillämpningen: svensk rätt saknade sådan regel, statsmakterna hade tagit ställning genom den frivilliga läkemedelsförsäkringen, och eventuella brister borde åtgärdas genom lagstiftning eller försäkring. Två justitieråd (Höglund och Vängby) var skiljaktiga beträffande motiveringen.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen befäste en viktig bevislättnad i mål om läkemedels- och produktskador: orsakssamband behöver inte styrkas fullt ut, det räcker att den skadelidandes förklaring är klart mer sannolik än alternativen. Samtidigt klargör avgörandet att domstolarna inte skapar något strikt produktansvar för läkemedel vid sidan av lagstiftning och läkemedelsförsäkring. Praktiska råd: en skadelidande bör tidigt bygga upp en stark medicinsk bevisning (expertutlåtanden, jämförande riskanalyser) som gör det egna orsakssambandet klart mer sannolikt än andra tänkbara orsaker, eftersom det är på denna sannolikhetsavvägning målet avgörs. För skador efter den 1 juli 1978 är läkemedelsförsäkringen den primära vägen till ersättning.