Ledningsgatan (NJA 2013 s. 441)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 3264-11, 2013-06-05 (”Ledningsgatan”, NJA 2013 s. 441). Ledningsrätt för en kraftledning kan vägras när en breddad ledningsgata påtagligt skadar den bostadsnära miljön och olägenheterna klart överväger vinsterna. För fastighetsägare som drabbas av ledningsdragningar är intresseavvägningen ett viktigt skydd.
Vad gällde målet?
Vattenfall Eldistribution AB ansökte om ledningsrätt för en befintlig 40 kV-luftledning, men med en breddad ledningsgata på 30 meter genom bostadsnära mark. Fastighetsägarna i Gnesta motsatte sig, eftersom den breda gatan skulle inverka påtagligt på deras boendemiljö. Frågan var hur intresseavvägningen mellan ledningshavarens behov och fastighetsägarnas olägenheter skulle göras enligt ledningsrättslagen.
Vad sa HD?
HD upphävde ledningsrättsbesluten och ställde in förrättningen. Vid intresseavvägningen enligt 6 § ledningsrättslagen väger en breddad ledningsgatas påtagliga inverkan på den bostadsnära miljön tungt. När säkerhetsskäl, som behovet av trädsäkring, inte visats nödvändiga för att undvika elavbrott, och vinsterna huvudsakligen är ekonomiska och praktiska, kan olägenheterna för boendemiljön klart överväga vinsterna — och då får ledningsrätt inte upplåtas. Fastighetsägarna fick alltså rätt.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är viktig för fastighetsägare som berörs av kraftledningar och andra ledningsdragningar. Lärdomen är att ledningshavarens behov inte automatiskt går före — en intresseavvägning ska göras, och påtaglig skada på boendemiljön kan väga tyngre än ekonomiska och praktiska fördelar för ledningshavaren. Den fastighetsägare som motsätter sig en ledningsdragning bör konkretisera olägenheterna för boendemiljön och ifrågasätta om de åberopade säkerhets- eller effektivitetsskälen verkligen är nödvändiga.