Ledningsrätt i gatubelysning (NJA 2013 s. 795)
Högsta domstolens avgörande i mål T 854-12, 2013-09-19 (”Ledningsrätt i gatubelysning”, NJA 2013 s. 795). Ledningsrätt kan upplåtas även på kommunägd mark som är allmän plats — kommunens invändningar som markägare och företrädare för allmänna intressen måste avse konkreta nackdelar. För operatörer och kommuner klargör domen förutsättningarna för ledningsrätt på gatumark.
Vad gällde målet?
Svenska UMTS-nät AB ville sätta upp en 3G-mast, integrerad i en belysningsstolpe, med ett teknikskåp på allmän plats (gata) i Malmö och ansökte om ledningsrätt. Malmö kommun, som ägde marken, motsatte sig och invände bland annat att tillstånd i stället borde sökas enligt ordningslagen. Frågan var om ledningsrättslagen var tillämplig på allmän plats och om kommunens invändningar hindrade ledningsrätt.
Vad sa HD?
HD fastställde Mark- och miljööverdomstolens domslut — ledningsrätt upplåts. Ledningsrättslagen är tillämplig även på kommunägd mark som utgör allmän plats; något undantag görs inte. Kommunens invändningar som fastighetsägare och som företrädare för allmänna intressen ska vägas in i bedömningen, men måste avse mer konkreta nackdelar. Att tillstånd kan sökas enligt ordningslagen ger inte den lagen företräde och hindrar inte ledningsrätt. HD avgjorde målet samtidigt med målet om Ledningsgatan.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är viktig för teleoperatörer, nätbolag och kommuner. Lärdomen är att kommunal gatumark och annan allmän plats inte är undantagen från ledningsrätt — en operatör kan få ledningsrätt även där, och kommunen kan inte stoppa det enbart genom att hänvisa till sin roll som markägare eller till ordningslagens tillståndsprövning. För att få genomslag måste kommunen peka på konkreta nackdelar. För operatörer underlättar domen utbyggnad av infrastruktur.