Högsta domstolens avgörande i mål T 251-89, 1992-11-16 (”Lastbilsleasingen”, NJA 1992 s. 728): en uthyrare kan ha rätt till avtalat skadestånd vid en hyresmans kontraktsbrott även utan att formellt ha sagt upp leasingavtalet, om det stått klart att avtalet inte skulle fullföljas. Den som vill kräva skadestånd måste dock ge motparten detta till känna.
Vad gällde målet?
Ett bolag hade leasat ut en lastbil. De allmänna villkoren gav uthyraren rätt att säga upp avtalet och kräva skadestånd om hyresmannen bröt mot avtalet, bland annat vid utebliven betalning. Hyresmannen sålde lastbilen, men uthyraren sade aldrig formellt upp leasingavtalet.
Frågan var om uthyraren ändå hade rätt till skadestånd enligt avtalet trots att det aldrig sagts upp, och om bolaget hade bevarat sin rätt trots att det dröjde med skadeståndskravet.
Vad sa HD?
Högsta domstolen förklarade att uthyraren hade rätt till skadestånd enligt leasingavtalet och återförvisade målet till hovrätten för prövning av skadans storlek.
HD utgick från huvudregeln inom kontraktsrätten att den som vill häva ett avtal måste avge en uttrycklig förklaring, vilket vid varaktiga avtal innefattar uppsägning för upphörande i förtid. I vissa fall står det dock klart att avtalet inte kommer att fullgöras, och då behövs ingen uttrycklig hävningsförklaring. Vill en part i en sådan situation begära skadestånd för kontraktsbrottet, måste han ge detta till känna för motparten, men det får ofta godtas att han väntar tills det ekonomiska resultatet kan överblickas.
När hyresmannen sålde lastbilen stod det klart att avtalet inte skulle fullföljas. Någon uppsägning behövdes inte, trots uppsägningskravet i villkoren. Bolaget hade gett kravet till känna i ett naturligt skede och hade därför bevarat sin rätt. Inget justitieråd var skiljaktigt.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet är vägledande för hur en part hanterar ett varaktigt avtal, som leasing eller andra löpande kontrakt, när motparten genom sitt agerande gör klart att avtalet inte kommer att fullföljas. Det bekräftar huvudregeln att hävning och uppsägning normalt kräver en uttrycklig förklaring, men slår fast att en sådan inte alltid är nödvändig när det redan står klart att avtalet inte fullföljs.
Samtidigt måste den som vill kräva skadestånd ge motparten besked om detta, även om han får avvakta tills skadan kan beräknas. För den som driver in fordringar enligt kommersiella avtal är lärdomen att avtalade uppsägningskrav inte alltid behöver iakttas till punkt och pricka, men att skadeståndsanspråket bör aviseras i rimlig tid för att inte gå förlorat.