Jan och Max (NJA 1985 s. 468)
Högsta domstolens avgörande i mål T 514-84, 1985-06-20 (”Jan och Max”, NJA 1985 s. 468). När en fordran på grund av ett löpande skuldebrev tas i anspråk genom betalningssäkring eller utmätning och kronofogden tar skuldebrevet i förvar, inskränks sekundogäldenärens kvittningsrätt enligt 18 § skuldebrevslagen, men bara till skydd för just den fordran som föranlett åtgärden, inte mot en senare utmätningsborgenär. Den som utfärdat ett löpande skuldebrev bör räkna med att kvittningsmöjligheten mot förvärvare och exekutiva borgenärer är starkt begränsad, och bör därför säkra motfordringar i tid och dokumentera när de förvärvats.
Vad gällde målet?
Staten genom riksskatteverket tog genom betalningssäkring i anspråk en gäldenärs fordran på grund av ett löpande skuldebrev (en revers med pant i fastighet) och kronofogdemyndigheten i Göteborg tog reversen i förvar. Sekundogäldenären, den som hade att betala enligt reversen, hade efter delgivning av betalningsförbud förvärvat en skadeståndsfordran mot huvudgäldenären och åberopade den kvittningsvis. Därefter utmättes samma reversfordran för en annan statlig fordran mot huvudgäldenären, grundad på en hovrättsdom enligt valutalagen. Tvisten gällde om sekundogäldenärens kvittningsförklaring fick verkan dels mot statens betalningssäkring, dels mot staten som senare utmätningsborgenär.
Vad sa HD?
HD fastställde hovrättens domslut såvitt statens på utmätningen grundade talan om 100 000 kr ogillats, och ändrade i övrigt så att skulden enligt reversen fastställdes (24 000 engelska pund jämte ränta) till förmån för betalningssäkringen samt befriade staten från att lämna ut reversen. HD slog fast att man, när ett löpande skuldebrev tagits i förvar genom utmätning eller betalningssäkring, bör följa regleringen i 18 § skuldebrevslagen, så att sekundogäldenärens kvittningsmöjlighet inskränks till de undantagsfall som anges där. En exekutiv borgenär bör nämligen få tillgodogöra sig det särskilda värde hos ett löpande skuldebrev som ligger i att en förvärvare i stor utsträckning är skyddad mot kvittningsinvändningar. Avskärningen gäller dock endast till skydd för den fordran som föranlett åtgärden före kvittningen. Eftersom kvittningsförklaringen avgavs innan reversfordringen senare utmättes för statens valutafordran, hade kvittningen verkan mot staten som utmätningsborgenär, och den talan lämnades utan bifall. HD anknöt till sitt beslut NJA 1985 s. 223 om betalningssäkrad fordran på enkelt skuldebrev.
Vad betyder domen i praktiken?
För den som tar löpande skuldebrev som säkerhet ger domen ett starkt besked: skuldebrevets värde ligger i att förvärvaren och exekutiva borgenärer är skyddade mot gäldenärens kvittningsinvändningar, och samma skydd gäller vid betalningssäkring och utmätning. Den som utfärdar ett löpande skuldebrev bör därför inte räkna med att senare förvärvade motfordringar kan kvittas mot innehavaren. Vill man bevara kvittningsrätt bör man välja enkelt skuldebrev eller avtala om kvittningsförbehåll. Borgenärer och kronofogde bör notera att kvittningsavskärningen bara skyddar den fordran som föranlett åtgärden, så en kvittningsförklaring kan fortfarande slå igenom mot en senare exekutiv åtgärd för en annan fordran. Säkra därför bevisning om tidpunkten för förvärv av motfordringar och för kvittningsförklaringar.