Nyombygg (NJA 2012 s. 441)
Högsta domstolens avgörande i mål T 5537-10, 2012-06-20 (”Nyombygg”, NJA 2012 s. 441). Ett avtal mellan en konkursförvaltare och en borgenär om hur en befintlig skuld ska betalas skapar inte automatiskt ett nytt fordringsförhållande — borgenärens kvittningsrätt i konkursen består. För borgenärer och förvaltare är det viktigt att veta när kvittningsrätten går förlorad.
Vad gällde målet?
Nyombygg i Örebro AB:s konkursbo krävde betalning av bolagets tidigare verkställande direktör enligt ett avtal som ingåtts mellan konkursboet och honom. Den tidigare vd:n hade en lönefordran på bolaget och ville kvitta den mot konkursboets krav. Konkursboet menade att kvittningsrätten fallit bort genom betalningsavtalet (novation). Frågan var om avtalet skapat ett nytt fordringsförhållande som utsläckte kvittningsrätten.
Vad sa HD?
HD upphävde hovrättens dom och fastställde tingsrättens domslut — kvittningsrätten bestod, och den tidigare vd:n behövde bara betala det medgivna beloppet. Novation tillåter inga bestämda generella slutsatser; avgörande för om kvittningsrätten fallit bort är vad parterna avtalat. Ett avtal som anger en befintlig skuld som bakgrund och bara preciserar hur den ska betalas skapar inte ett nytt fordringsförhållande, varför kvittningsrätten består. Den konkursrättsliga frysningsprincipen stöder den tolkningen. HD hänvisade till NJA 2010 s. 454 och tillämpade 5 kap. 15 § konkurslagen.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är viktig i konkurs- och insolvenssammanhang. Lärdomen är att en borgenär som har kvittningsrätt i en konkurs inte förlorar den bara genom att komma överens med förvaltaren om hur den befintliga skulden ska betalas — det krävs att parterna verkligen avsett att skapa ett nytt fordringsförhållande. Den förvaltare som vill släcka en kvittningsrätt måste se till att ett betalningsavtal uttryckligen innebär novation, och den borgenär som vill behålla kvittningsrätten bör undvika formuleringar som kan tolkas så.