Krukväxtkorten (NJA 1985 s. 813)
Högsta domstolens avgörande i mål T 93-85, 1985-12-17 (”Krukväxtkorten”, NJA 1985 s. 813). En sammanställning av ett stort antal faktauppgifter kan åtnjuta katalogskydd enligt 49 § upphovsrättslagen även om enskilda uppgifter är fria och presenteras som löpande text, och vid olovligt eftergörande ska skäligt vederlag betalas enligt 54 §, beräknat efter vad en framställare typiskt skulle begära oavsett upplagestorlek. Den som bygger en databas eller faktasammanställning bör dokumentera nedlagt arbete och uppgiftsmängd, eftersom det avgör både skyddet och ersättningens storlek.
Vad gällde målet?
Två frilansande fackskribenter (här anonymiserade) hade för en veckotidning framställt 64 så kallade krukväxtkort med fotografier och skötselråd, ordnade efter växternas lämpliga placering mot de fyra väderstrecken. Åhlén & Åkerlunds Förlags AB, som ger ut tidningen Husmodern, publicerade en bilaga om krukväxter där 40 av växterna i allt väsentligt återgavs på samma sätt som på korten. Skribenterna krävde ersättning och gjorde gällande intrång i katalogskyddet enligt 49 § upphovsrättslagen. Förlaget bestred att korten åtnjöt katalogskydd och att vederlaget kunde uppgå till de yrkade beloppen. Frågorna var om sammanställningen var skyddad och hur det skäliga vederlaget skulle bestämmas.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens domslut endast så att förlaget förpliktades utge 5 000 kr till var och en av de två upphovsmännen. HD slog fast att krukväxtkorten, som innehöll omkring 1 250 uppgifter och krävt betydande arbete, utgjorde ett med katalog och tabell jämställt annat dylikt arbete enligt 49 § första stycket upphovsrättslagen, trots att en del uppgifter presenterats som kortfattade sammanhängande texter och trots att uppgifter om de enskilda växterna fanns i tidigare verk. Det är sammanställningen som skyddas, inte de fria faktauppgifterna. Husmoderns bilaga hade utan samtycke eftergjort det skyddade arbetet, varför skäligt vederlag skulle utges enligt 54 § första stycket. Vid beräkningen fann HD att en framställare vid en uppgörelse om samtycke inte skulle fästa något större avseende vid skillnaden i upplagestorlek mellan två i övrigt jämförbara utnyttjare, och bestämde vederlaget till 5 000 kr till var och en. I fråga om ytterligare ersättning enligt 54 § andra stycket gjorde HD samma bedömning som hovrätten, det vill säga att sådan inte skulle utgå.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är central för alla som tar fram eller utnyttjar faktasammanställningar, kataloger, tabeller och databaser. Skyddet enligt 49 § upphovsrättslagen, numera kompletterat med EU:s databasskydd, kan gälla även när varje enskild uppgift är fri, så länge sammanställningen som helhet bygger på ett stort antal uppgifter och betydande arbete. Den som vill kunna hävda skydd bör därför dokumentera uppgiftsmängd, urval, struktur och nedlagd tid. Den som vill återanvända material ur en annans sammanställning bör inte förlita sig på att uppgifterna är fria; att i stället referera idéer och fakta utan att kopiera urvalet och uppställningen minskar risken för intrång. Domen visar också att ersättningen bestäms efter vad en framställare typiskt skulle begära för samtycke, inte efter den enskilde utnyttjarens upplaga, vilket gör det viktigt att kunna belägga marknadsmässiga arvoden.