Kreditakten (NJA 1998 s. 590)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 3746-95 och Ö 3507-96, 1998-10-23 (”Kreditakten”, NJA 1998 s. 590): ett editionsföreläggande mot en bank kräver att de begärda handlingarna identifieras och knyts till ett bevistema. HD biföll därför editionsyrkandet i det ena målet, där en låntagare begärde just handlingarna i sin egen kreditakt, men avslog det i det andra, där en borgensman allmänt begärde all dokumentation om krediterna.
Vad gällde målet?
Referatet omfattar två mål mot samma bank. I det första (Ö 3746-95) krävde banken en låntagare på återbetalning av ett lån; låntagaren begärde editionsföreläggande på handlingarna i sin kreditakt för att visa att lånet återbetalats och inte skötts enligt bankens regler. I det andra (Ö 3507-96) krävde banken en kvinna som gäldenär och borgensman; hon begärde all dokumentation om krediterna för att visa att banken inte gjort en riktig kreditprövning och att kraven borde jämkas enligt 36 § avtalslagen. Frågan i båda målen var hur preciserad en editionsbegäran mot en bank måste vara.
Vad sa HD?
HD biföll editionsyrkandet i det första målet men avslog det i det andra. Huvudregeln är att den som innehar en handling som kan antas ha betydelse som bevis är skyldig att förete den; det räcker att handlingen får ett visst, om än mindre, bevisvärde (38 kap. 2 § rättegångsbalken). Den som begär edition måste dock ange handlingen och vad den ska styrka — om handlingen inte kan identifieras exakt kan det räcka att ange en kategori av handlingar knuten till ett noga beskrivet bevistema. I det första målet avsåg yrkandet handlingarna i låntagarens egen kreditakt, som utan svårighet kunde avgränsas och hade betydelse för hans invändningar; banken förelades att ge in dem. I det andra målet hade borgensmannen inte i tillräcklig mån specificerat handlingarna, och de var inte heller tillräckligt identifierade genom angivna bevisteman; yrkandet avslogs, och inte heller reglerna om materiell edition (38 kap. 3 §) ledde till utlämnande.
Vad betyder domen i praktiken?
Edition är inget verktyg för att svepande gå igenom en motparts arkiv, men en tillräckligt avgränsad begäran biter. Den som vill komma åt en banks handlingar bör knyta begäran till en bestämd, identifierbar akt — som en namngiven kunds kreditakt — och ange vad handlingarna ska styrka. En allmänt hållen begäran om ”all dokumentation om krediterna” avslås, medan en begäran om handlingarna i en viss kreditakt kan beviljas även om varje enskild handling inte räknas upp.