RH 2024:49 — bevisvärdet av parkeringsvaktens anteckningar
Göta hovrätts avgörande i mål FT 4766-24, 2024-11-18 (RH 2024:49): inte alltid. När parkeringsvaktens anteckning på kontrollavgiften går utöver iakttagelser på platsen och är av enkel beskaffenhet, omfattas den inte av Högsta domstolens bevispresumtion – och räcker då inte mot bilägarens bestridande.
Vad gällde målet?
Ett parkeringsbolag (Aimo Park Sweden AB) krävde en bilägare (K.P.K.) på en kontrollavgift om 400 kr. Som bevis åberopades parkeringsvaktens anteckningar på kontrollavgiften. Bilägaren bestred. Frågan var vilket bevisvärde anteckningarna har när de innehåller bedömningar som går utöver vad vakten direkt kunnat iaktta på platsen.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten fastställde tingsrättens dom och ogillade käromålet. Den bevispresumtion som Högsta domstolen ställt upp för parkeringsvakters tjänsteanteckningar (NJA 2001 s. 889 och NJA 2013 s. 711) omfattar inte en situation där anteckningen är av enkel beskaffenhet och det inte framgår vilka kontroller som gjorts – här om bilföraren var besökare. Mot bilägarens bestridande räckte då inte enbart anteckningarna för att bolaget skulle ha uppfyllt sin bevisbörda.
Vad betyder domen i praktiken?
Parkeringsbolag bör säkra mer än vaktens kortfattade notering när en kontrollavgift kan komma att bestridas – fotografier, dokumenterade kontroller och uppgift om vilka iakttagelser som faktiskt gjorts. Bilister som bestrider en avgift kan i sin tur peka på att presumtionen inte gäller bedömningar som går utöver platsobservationer.