Planens Restaurang (NJA 2009 s. 823 I och II)
Konkursförvaltarens utlägg för kreditupplysning respektive kontoutdrag och bankallegat är ersättningsgilla konkurskostnader när de behövts för en obligatorisk granskning och varit skäligen påkallade — och omfattas då av statens subsidiära betalningsansvar. För konkursförvaltare klargör domen vilka utgifter som bärs av staten i en tillgångslös konkurs.
Vad gällde målet?
I två förenade mål hade konkursförvaltare haft utlägg för kreditupplysning om gäldenärsbolaget i det ena målet och för kontoutdrag och bankallegat i det andra. Frågan var om sådana utgifter utgör ersättningsgilla konkurskostnader, som vid otillräckliga tillgångar betalas av staten, eller om de är massakostnader som förvaltaren själv får bära. Tvisten gällde gränsdragningen mellan konkurskostnad och massakostnad.
Vad sa HD?
HD fastställde i båda målen hovrätternas beslut — utgifterna var ersättningsgilla konkurskostnader. Avgörande är om utgiften är hänförlig till en obligatorisk åtgärd som åligger förvaltaren i varje konkurs, såsom att upprätta bouppteckning och förvaltarberättelse och att granska tidpunkten för obeståndet, och om utgiften varit skäligen påkallad. Kostnader för kreditupplysning respektive kontoutdrag och bankallegat kan behövas för en sådan obligatorisk granskning och var i dessa fall skäligen påkallade. HD tillämpade 14 kap. 1 § konkurslagen (1987:672) och hänvisade till bland annat NJA 1996 s. 618 och NJA 2006 s. 662.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig i tillgångslösa konkurser, där statens subsidiära ansvar avgör om förvaltaren får betalt. Lärdomen är att utgifter som krävs för förvaltarens obligatoriska granskningsuppgifter normalt är ersättningsgilla konkurskostnader, medan kostnader som inte är påkallade för dessa uppgifter kan bli massakostnader. För förvaltare är det därför viktigt att kunna knyta varje utlägg till en obligatorisk åtgärd och visa att det varit skäligen påkallat.