Högsta domstolens avgörande i mål Ö 294-92, 1992-09-02 (”Konkursförvaltaren som brottmålsvittne”, NJA 1992 s. 548): en konkursförvaltares medverkan i samband med beivrande av brott är en ersättningsgill konkurskostnad bara i den mån medverkan varit ägnad att befordra konkursförfarandet. En förvaltare som vittnar i ett brottmål mot gäldenärens ställföreträdare får därför inte automatiskt ersättning ur boet.
Vad gällde målet?
En advokat var konkursförvaltare i ett bolags konkurs. I sin slutredovisning begärde han arvode ur konkursboet, varav en del avsåg förberedelse inför och inställelse som vittne i ett brottmål mot konkursgäldenärens ställföreträdare. För själva vittnesinställelsen hade han redan fått ersättning av allmänna medel enligt reglerna om vittnesersättning.
Frågan var om förvaltaren utöver detta hade rätt till ersättning ur konkursboet för tidsspillan i samband med vittnesmålet.
Vad sa HD?
Högsta domstolen lämnade besvären utan bifall, vilket innebar att förvaltaren inte fick ersättning ur boet för vittnesinställelsen.
HD slog fast att, bortsett från uppgifter som åvilar förvaltaren enligt särskilda bestämmelser i konkurslagen, måste principen vara att förvaltarens medverkan i samband med beivrande av brott utgör ersättningsgill konkurskostnad endast i den mån medverkan varit ägnad att befordra konkursförfarandet. Förvaltarens inställelse som vittne i brottmålet hade inte varit ägnad att befordra konkursförfarandet. Hans besvärstalan kunde därför inte bifallas. Inget justitieråd var skiljaktigt.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet klargör gränserna för vad en konkursförvaltare kan ta betalt för ur konkursboet. Förvaltaren har visserligen enligt konkurslagen en skyldighet att utreda och anmäla misstanke om brott mot borgenärerna, och arbetet med detta är ersättningsgillt. Men när förvaltarens medverkan i en brottsutredning eller rättegång inte längre tjänar konkursförvaltningen, till exempel när han hörs som vittne i ett brottmål mot ställföreträdaren, kan kostnaden inte belasta boet.
För borgenärer och tillsynsmyndighet är detta en hållpunkt vid granskning av förvaltararvoden: arbetet måste kunna kopplas till konkursförfarandets syfte för att betalas ur boet. För förvaltare är lärdomen att noga skilja mellan arbete som befordrar förvaltningen och annan medverkan, som ersätts på annat sätt eller inte alls.