Konkursförvaltarens bristande klagorätt (NJA 1981 s. 764)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 454-80, 1981-07-16 (”Konkursförvaltarens bristande klagorätt”, NJA 1981 s. 764). En advokat blir inte jävig som konkursförvaltare bara för att en kollega på samma byrå gett gäldenären sedvanlig förkonkursrådgivning, och en förvaltare som entledigats av högre rätt har inte själv rätt att överklaga det beslutet. Den som blivit förordnad till förvaltare bör låta gäldenären eller en borgenär föra talan om beslutet ifrågasätts, eftersom förvaltaren saknar egen klagorätt i den frågan.
Vad gällde målet?
Sedan Handelsbolaget Weekendresor försatts i konkurs förordnade konkursdomaren den advokat som gäldenären föreslagit till förvaltare. Tillsynsmyndigheten, kronofogdemyndigheten, hade i stället föreslagit en annan advokat som fanns med på en lista över förvaltare som upprättats efter samråd mellan konkursdomare och tillsynsmyndighet. Myndigheten överklagade och hovrätten entledigade den förordnade förvaltaren och utsåg listans advokat. Mot det beslutet fördes talan dels av den entledigade förvaltaren själv, dels av gäldenären och ett kommanditbolag som var borgenär. En invändning var att den förordnade förvaltaren borde anses jävig, eftersom en kollega på hans byrå gett gäldenären råd inför konkursen. Frågorna var om listan band konkursdomaren, om förkonkursrådgivningen gjorde förvaltaren jävig och om förvaltaren själv fick överklaga sitt entledigande.
Vad sa HD?
HD avvisade den entledigade förvaltarens egna besvär och fastställde, med upphävande av hovrättens beslut, konkursdomarens beslut att förordna honom till förvaltare. HD slog fast att en förvaltare inte själv är behörig att föra talan mot ett beslut varigenom högre rätt upphävt hans förordnande, medan såväl gäldenären som en borgenär har talerätt i förvaltarfrågan. I sak fann HD att den lista över lämpliga förvaltare som upprättats efter samråd inte kan vara bindande för konkursdomaren, som har att göra en självständig prövning enligt 44 § konkurslagen, och att enbart den omständigheten att konkursdomaren gått utanför listan inte räcker för att upphäva beslutet om den utsedde uppfyller lagens krav. Den förkonkursrådgivning som en kollega på byrån lämnat gäldenären gjorde inte förvaltaren jävig. Eftersom förvaltaren i övrigt var lämplig och några egentliga förvaltningsåtgärder inte vidtagits efter hovrättens beslut, återinsattes han. Avgörandet var enhälligt.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är vägledande för konkursförvaltning och för advokatbyråers hantering av obeståndsuppdrag. Den visar tre saker. För det första innebär sedvanlig rådgivning till en gäldenär inför en konkurs, till exempel att rekommendera konkursansökan, inte i sig att den konsulterade eller dennes byråkollegor blir jäviga som förvaltare. För det andra är de listor över lämpliga förvaltare som tillsynsmyndigheter upprättar inte bindande för konkursdomaren, vars val styrs av lagens kvalifikationskrav och där även borgenärernas önskemål ska vägas in. För det tredje saknar en förvaltare egen klagorätt mot ett beslut att entlediga honom, vilket betyder att den som vill angripa ett förvaltarbyte måste se till att gäldenären eller en borgenär för talan. För byråer är den praktiska lärdomen att överväga jävsfrågor tidigt och dokumentera vilken rådgivning som lämnats, så att förvaltaruppdrag inte i onödan ifrågasätts.