RH 2010:4 — nedsatt konkursförvaltararvode efter avrådan från TSM
Svea hovrätts avgörande i mål Ö 8915-07, 2009-02-09 (RH 2010:4): hovrätten satte ned konkursförvaltarens arvode sedan denne, mot Tillsynsmyndighetens (TSM) uttryckliga avrådan, ändå drivit en osäker fordran vidare till rättegång. Kostnaderna för att driva kravet översteg vad boet fick in.
Vad gällde målet?
En konkursförvaltare drev, trots att TSM enligt 7 kap. 10 § konkurslagen avrått honom, ett tvivelaktigt redovisningskrav mot en tidigare styrelseledamot vidare till tingsrätten. Förvaltaren vann visserligen målet, men gäldenären saknade i praktiken betalningsförmåga och fordran fick säljas till ett inkassobolag för en bråkdel av beloppet. TSM ansåg att arvodet för detta arbete var oskäligt högt.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten biföll TSM:s överklagande och satte ned arvodet från 151 875 kr till 121 875 kr, i linje med vad TSM ansett skäligt. Förvaltaren bar bevisbördan för att arvodet var skäligt. Även om han inte var formellt bunden av TSM:s rekommendation, borde han iakttagit särskild försiktighet sedan myndigheten avrått honom. Utsikterna att få full betalning stod inte i rimlig proportion till kostnaderna, som senare översteg vad boet fick in genom att sälja fordran. Hovrätten hänvisade till NJA 1990 s. 656 och NJA 1999 s. 131 om att en förvaltares talan ska vila på en realistisk bedömning av boets utsikter att få betalt.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen visar att en konkursförvaltare inte kan räkna med fullt arvode för åtgärder som TSM avrått från om resultatet uteblir. Den som är part i en tvist mot ett konkursbo bör notera att förvaltarens agerande granskas efter resultatet, inte bara efter goda avsikter.