Budet som konkursförvaltaren förkastade (NJA 2014 s. 798)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 4083-13, 2014-12-03 (”Budet som konkursförvaltaren förkastade”, NJA 2014 s. 798). En konkursförvaltares arvode sätts inte ned bara för att ett affärsbeslut i efterhand visar sig ofördelaktigt — om förvaltaren gjort noggranna överväganden på ett godtagbart underlag. För konkursförvaltare ger domen ett tydligt skydd för affärsmässiga bedömningar.
Vad gällde målet?
En konkursförvaltare i RMW Transport Aktiebolags konkurs avböjde ett bud på egendom, vilket fördröjde avvecklingen. Tillsynsmyndigheten ansåg att förvaltaren brustit i omsorg och att arvodet borde sättas ned. Frågan var om en förvaltningsåtgärd som i efterhand framstår som ofördelaktig ska leda till nedsatt arvode, och hur en eventuell nedsättning i så fall ska beräknas.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens beslut och höjde arvodet, med endast en mindre nedsättning. Har förvaltaren inför en förvaltningsåtgärd gjort noggranna överväganden på grundval av ett adekvat och i efterhand granskningsbart beslutsunderlag, bör åtgärden i regel godtas som tillräckligt omsorgsfull — även om den senare visat sig ofördelaktig. En eventuell arvodesnedsättning ska relateras till den ifrågavarande åtgärden, inte till hela förvaltningen, och får inte ges karaktären av en sanktion. HD tillämpade 14 kap. konkurslagen.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen ger konkursförvaltare ett betydande skydd för affärsmässiga beslut. Lärdomen är att förvaltaren bedöms utifrån beslutsunderlaget vid beslutstillfället, inte utifrån facit. Den förvaltare som dokumenterar sina överväganden och det underlag ett beslut vilar på står stark även om utfallet senare blir sämre än hoppats. För tillsynsmyndighet och borgenärer innebär domen att kritik mot enskilda åtgärder måste knytas just till dessa, och inte slå mot arvodet för förvaltningen i stort.