SVEFO:s konsult (NJA 2008 s. 429)
En tvist om en konkurrensbegränsningsklausul som placerats i ett konsultavtal — inte i ett anställningsavtal — är inte en arbetstvist och handläggs därför i allmän domstol, inte i Arbetsdomstolen. För den som förhandlar konkurrensklausuler avgör placeringen var en framtida tvist prövas.
Vad gällde målet?
När en persons anställning upphörde upprättades två avtal samtidigt: ett om att anställningen skulle upphöra och ett konsultavtal med en konkurrensbegränsningsklausul. När tvist uppstod om klausulen var frågan om tvisten skulle bedömas som en arbetstvist — och därmed med Arbetsdomstolen som överrätt — eller handläggas i allmän ordning.
Vad sa HD?
HD förklarade att tvisten inte var en arbetstvist. För att en tvist ska vara en arbetstvist krävs antingen att anställningsförhållandet är ett nödvändigt moment i grunden, eller att tvisten på annat sätt har en klar och rättsligt relevant anknytning till anställningen. När en konkurrensbegränsning har anknytning till både ett anställnings- och ett uppdragsförhållande krävs att den vid en helhetsbedömning framstår som närmare knuten till anställningen. Eftersom klausulen placerats i konsultavtalet, och vederlaget och skyddssyftet knöt den närmast till konsultuppdraget, var tvisten inte en arbetstvist. HD tillämpade lagen om rättegången i arbetstvister. Två justitieråd var skiljaktiga och ansåg att avtalen skulle ses som en enhet och tvisten som en arbetstvist.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig vid utformning av konkurrensklausuler i samband med att uppdrag och anställningar avvecklas. Lärdomen är att var en klausul placeras får processuell betydelse — en klausul i ett fristående konsult- eller uppdragsavtal kan föra tvisten till allmän domstol i stället för Arbetsdomstolen. Den som vill styra forum bör tänka på avtalens struktur redan vid avtalsskrivningen.