RH 2025:8 — är ett kommunalt avgiftskrav för offentlig plats en förvaltningssak eller ett tvistemål?
Svea hovrätts avgörande i mål Ö 6049-25, 2025-06-19 (RH 2025:8). När en kommun fakturerar avgift för upplåten offentlig plats och bolaget bestrider, har ingen exekutionstitel uppkommit — allmän domstol är behörig och målet ska prövas som ett vanligt tvistemål. Tingsrätten skulle inte ha avvisat talan.
Vad gällde målet?
Stockholms stad genom Trafiknämnden krävde East 4 AB på obetalda avgifter för en uteservering på Stureplan, upplåten med polistillstånd enligt ordningslagen. Bolaget bestred betalningsföreläggandet, varpå målet överlämnades till Stockholms tingsrätt, som avvisade talan såsom hörande till förvaltningsprocessen. Stockholms stad överklagade.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten undanröjde tingsrättens avvisningsbeslut och återförvisade målet för fortsatt handläggning. Allmän domstol är enligt 10 kap. 17 § första stycket 1 rättegångsbalken obehörig endast om en fråga anförtrotts en förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol att allsidigt och slutgiltigt pröva (jfr NJA 2006 s. 410, NJA 1978 s. 113 och NJA 2004 s. 743). Polismyndighetens tillståndsbeslut — inklusive upplåtelseavgiften — fick endast överklagas genom laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen och var därför ingen exekutionstitel enligt 3 kap. 1 § första stycket 6 utsökningsbalken. Att beslutet föranlett fakturering skapade inte heller någon exekutionstitel i ett senare led. Kronofogden hade därför gjort rätt i att överlämna det bestridda kravet till tingsrätten, som var behörig att pröva fordran i tvistemålsordning.
Vad betyder domen i praktiken?
En kommun som saknar formell exekutionstitel kan inte hänvisa motparten till förvaltningsprocessen — det bestridda avgiftskravet drivs som ett vanligt tvistemål i allmän domstol. För bolag som fakturerats för markupplåtelse innebär det att ett bestridande prövas civilrättsligt, med ordinarie invändningsmöjligheter och rättegångskostnadsregler.