Reseföretagsrepresentanten (NJA 2013 s. 659)
Högsta domstolens avgörande i mål T 162-11, 2013-06-26 (”Reseföretagsrepresentanten”, NJA 2013 s. 659). Ett företag blir bundet av ett avtal som en representant ingått bara om motparten haft befogad anledning att lita på representantens behörighet. För den som ingår avtal via en mellanman är det viktigt att kontrollera behörigheten.
Vad gällde målet?
En turkisk agent, Asistan Turistik Ltd, hade ingått ett treårigt agentavtal med en representant för researrangören Kuoni Scandinavia Aktiebolag (tidigare Apollo Resor AB). Avtalet var ofördelaktigt för arrangören. När arrangören inte ville stå fast vid avtalet uppstod tvist om representanten alls varit behörig att binda bolaget. Frågan var om agenten haft befogad tillit till representantens behörighet.
Vad sa HD?
HD fastställde hovrättens domslut — researrangören blev inte bunden, och agentens talan ogillades. Den som skapar en befogad tillit hos tredje man om att företrädas av en behörig person i en avtalssituation kan bli bunden (en så kallad kombinationsfullmakt). Vid bedömningen beaktas avtalstyp, verksamhet och åtaganden. Här hade agenten anledning till beaktansvärd osäkerhet om representantens behörighet att ingå ett för arrangören försämrande treårsavtal; någon befogad tillit förelåg därför inte. HD hänvisade till bland annat NJA 2001 s. 191.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig vid avtal som ingås genom representanter, agenter eller andra mellanmän. Lärdomen är att man inte utan vidare kan lita på att en representant har behörighet att binda sin huvudman, särskilt vid avtal som är ovanliga eller ofördelaktiga för huvudmannen. Den som ingår ett betydande eller långvarigt avtal med en representant bör kontrollera behörigheten — genom fullmakt eller bekräftelse från huvudmannen — för att inte stå utan ett bindande avtal.