RH 2015:17 — En invändning om att en klandergrund åberopats för sent ska göras första gången svaranden för talan efter åberopandet, och tre nya klandergrunder avvisades
Svea hovrätts avgörande i mål T 10470-10, 2015-01-23 (RH 2015:17). Hovrätten avvisade tre av kärandens åberopade klandergrunder som nya i förhållande till klanderfristen och avslog motpartens avvisningsyrkanden i övrigt. Enligt hovrätten ska en invändning om att en klandergrund åberopats för sent enligt 34 § tredje stycket lagen om skiljeförfarande framställas första gången svaranden för talan i målet efter att grunden åberopats, med tillämpning av grunderna för 34 kap. 2 § rättegångsbalken och 4 § andra stycket lagen om skiljeförfarande, om inte laga förfall föreligger. Motpartens invändningar hade gjorts i rätt tid eftersom kärandens talan klarnat först sent under handläggningen.
Vad gällde målet?
PJSC UKRNAFTA (Ukrnafta) väckte vid Svea hovrätt talan mot Carpatsky Petroleum Corporation (Carpatsky) och yrkade att en skiljedom, meddelad i Stockholm den 24 september 2010, skulle hävas. Efter stämningsansökan anförde Ukrnafta i ett antal skrifter olika omständigheter under rubrikerna Dekret 31, Ersättning för framtida förluster, Beräkningsmodellen och Felaktigt uppfattat vitsordande. Carpatsky gjorde gällande att flera av dessa utgjorde nya klandergrunder som skulle avvisas, medan Ukrnafta menade att det bara var en utveckling av redan åberopade grunder och dessutom att vissa av Carpatskys avvisningsinvändningar framställts för sent. Frågan om avvisning avgjordes av Svea hovrätt som första instans i klandermålet.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten utgick från att en part enligt 34 § tredje stycket lagen om skiljeförfarande efter klanderfristens utgång inte får åberopa en ny klandergrund, och att en sådan grund prekluderas endast om motparten invänder. Eftersom det saknas uttrycklig regel om när invändningen ska göras fann hovrätten starka skäl att tillämpa samma ordning som gäller för invändning om skiljeavtal enligt 4 § andra stycket lagen om skiljeförfarande och grunderna för 34 kap. 2 § rättegångsbalken, med stöd i litteratur och praxis (RH 2009:91): invändningen ska göras första gången svaranden för talan efter att klandergrunden åberopats, om inte laga förfall föreligger. Eftersom Ukrnaftas talan i de aktuella avseendena stått klar först genom en skrift som kom in den 12 september 2014, och Carpatsky invänt i sin nästa skrift den 15 september 2014, var Carpatskys invändningar framställda i rätt tid. Hovrätten fann därefter att åberopandena om skiljenämndens riskbedömning under Dekret 31, om underlåtenheten att ta ställning till ersättning för framtida förluster enligt punkten 21.7 i samverkansavtalet och om ett felaktigt uppfattat vitsordande utgjorde nya klandergrunder och avvisade dessa enligt 34 § tredje stycket lagen om skiljeförfarande, medan det som anförts under Beräkningsmodellen bara var en utveckling av stämningsansökan och därför inte avvisades. Avgörandet var enigt.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet ger vägledning om tidsfristen för preklusionsinvändningar i klandermål mot skiljedomar. En svarande som vill hindra att käranden efter klanderfristen glider in nya klandergrunder måste invända första gången han eller hon för talan efter att grunden åberopats; annars riskerar rätten att pröva grunden. Samtidigt räknas fristen från den tidpunkt då kärandens talan faktiskt klarnat, vilket ger visst utrymme när skriftväxlingen varit otydlig eller utdragen. För ombud i skiljetvister betonar avgörandet vikten av att noga skilja mellan en tillåten utveckling av en redan åberopad grund och ett otillåtet åberopande av en ny klandergrund efter fristens utgång.