RH 2015:63 — SCC bröt inte mot likabehandlingsprincipen genom att utse den skiljeman käranden tidigare valt
Svea hovrätts avgörande i mål T 8043-13, 2015-03-20 (RH 2015:63). Hovrätten ogillade käromålet och skiljedomen bestod. Poängen: Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC) åsidosatte inte likabehandlingsprincipen när det med stöd av § 13(4) i skiljedomsreglerna utsåg hela skiljenämnden och därvid utsåg den skiljeman den påkallande parten tidigare valt men ingen av de två som svarandeparterna var för sig utsett, eftersom det inte visats att svarandeparterna hade motstående intressen i sak.
Vad gällde målet?
En skiljedom hade meddelats i Stockholm i en tvist mellan Advadis S.A. i konkurs och A.B. å ena sidan och Royal Unibrew A/S å andra sidan. Advadis och A.B. yrkade vid Svea hovrätt att skiljedomen skulle upphävas, bland annat med grunden att likabehandlingsprincipen överträtts när SCC utsett hela skiljenämnden och därvid tagit med den skiljeman Royal Unibrew utsett men ingen av de två som Advadis respektive A.B. utsett. De hävdade att det inte fanns intressegemenskap mellan dem. Royal Unibrew bestred och menade att SCC utsett samtliga skiljemän i enlighet med SCC:s skiljedomsregler och skiljeförfarandelagen och att intressegemenskap förelåg.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten utgick från att en skiljedom enligt 34 § första stycket 4 lagen (1999:116) om skiljeförfarande ska upphävas om en skiljeman utsetts i strid med parternas överenskommelse eller lagen, och att likabehandling är en grundläggande princip. Enligt § 13(4) i SCC:s skiljedomsregler ska SCC utse hela skiljenämnden om parterna på någon sida underlåter att gemensamt utse en skiljeman. Hovrätten fann att bestämmelsens ordalydelse inte uteslöt att SCC utsåg skiljemännen på det sätt som skett och att ingen skiljeman därmed utsågs i strid med parternas överenskommelse. SCC:s beslut skulle i princip respekteras och kunde underkännas endast om det stod i strid med parternas avtal eller stadgad praxis eller om det annars fanns särskilda skäl; det ankom på klanderparten att ange sådana omständigheter. Likabehandlingsprincipen skulle kunna åsidosättas om den påkallande parten positivt särbehandlades och detta stod klart för SCC. Advadis och A.B. hade dock inte utvecklat orsaken till sin oenighet, och det hade inte framkommit något som talade för motstående intressen mellan dem; det var därför inte visat att de på grund av en intressekonflikt inte kunnat utse en gemensam skiljeman. Att SCC utsett Royal Unibrews tidigare valda skiljeman innebar då inte någon positiv särbehandling. Majoriteten (hovrättsråden Kazimir Åberg och Carl Josefsson, referent, samt Patrik Schöldström) ogillade käromålet. Hovrättsrådet Patrik Schöldström var skiljaktig endast beträffande motiveringen och kom, med hänvisning till NJA 2005 s. 511 och NJA 2008 s. 1118, fram till samma slut, nämligen att SCC:s beslut inte skulle underkännas och skiljedomen inte upphävas.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet ger vägledning om det så kallade Dutco-problemet i svensk skiljedomsrätt, dvs. hur likabehandlingsprincipen förhåller sig till att ett skiljedomsinstitut utser hela nämnden när flera parter på samma sida inte enas om en gemensam skiljeman. Att endast en sidas redan valda skiljeman kommer med i nämnden är inte i sig ett åsidosättande av likabehandlingen; det avgörande är om de parter som inte fått gehör hade inte oväsentliga motstående intressen i sak och om detta borde ha stått klart för institutet. Den part som i en klanderprocess vill få en skiljedom upphävd på denna grund måste konkret peka på sådana motstående intressen och kan inte nöja sig med att man inte kunnat enas. Att hovrätten var enig i slutet, med en ledamot skiljaktig endast i motiveringen, understryker att utgången var stabil.
Läs vidare
Relaterade rättsfall
- RH 2015:3 — En talan om förverkande av rätt att ta testamente kan föras oberoende av en klandertalan, och att tingsrätten inte prövade den utgjorde rättegångsfel
- RH 2015:5 — Det var inte av synnerlig vikt att jämkningsmålet avgjordes först, och tingsrättens vilandeförklaring av skadeståndsmålet upphävdes