Soyak (NJA 2009 s. 128)
Bristfälliga domskäl i en skiljedom är inte ett uppdragsöverskridande utan ett handläggningsfel, och bara total avsaknad av domskäl — eller domskäl så ofullständiga att det kan likställas med att de saknas — utgör klandergrund. För parter i skiljeförfaranden klargör domen hur högt taket är för att angripa en skiljedom på grund av motiveringen.
Vad gällde målet?
I ett skiljeförfarande enligt Stockholms Handelskammares skiljedomsinstituts regler mellan ett turkiskt och ett tyskt bolag om ett byggprojekt i Moskva klandrade den förlorande parten skiljedomen. Grunden var att skiljenämnden lämnat ofullständiga eller motstridiga domskäl, i strid med kravet på domskäl. Frågan var dels vilken klandergrund ett sådant fel hör under, dels vilka krav som ställs på domskälen i en skiljedom.
Vad sa HD?
HD fastställde hovrättens domslut och ogillade klandertalan — skiljedomen bestod. Bristande motivering av en skiljedom är inte ett uppdragsöverskridande enligt 34 § första stycket 2 lagen om skiljeförfarande, utan ett handläggningsfel enligt punkten 6 i samma stycke. Endast total avsaknad av domskäl, eller domskäl som är så ofullständiga att det kan likställas med att de saknas, utgör en klandergrund; någon kvalitativ överprövning av motiveringens hållbarhet ryms inte i klanderprövningen. Vid ett så grovt fel presumeras det ha inverkat på utgången. HD tillämpade 21 och 34 §§ lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är central för förtroendet för skiljeförfarandet som tvistlösningsform. Lärdomen är att en part som är missnöjd med hur en skiljenämnd motiverat sitt avgörande mycket sällan kan få domen upphävd — det krävs i praktiken att domskälen helt saknas eller är meningslösa. Den som väljer skiljeförfarande bör vara medveten om att utrymmet att angripa en skiljedom i efterhand är litet.