NJA 1996 s. 712 ”JAS-artikeln” — hur långt sträcker sig pressens citaträtt?
Högsta domstolens avgörande i mål T 142-96, 1996-11-26 (”JAS-artikeln”, NJA 1996 s. 712): pressens citaträtt enligt 22 § upphovsrättslagen är förhållandevis vid men begränsas av kravet på god sed — citat utöver vad ändamålet kräver blir intrång. Avgörandet drar gränsen för tillåtet återgivande tidningar emellan.
Vad gällde målet?
En artikel i Dagens Nyheter byggde på en intervju. När Aftonbladet därefter publicerade en egen artikel återgavs väsentliga delar av DN-artikeln genom citat. DN gjorde gällande att Aftonbladets publicering utgjorde intrång i upphovsrätten till DN-artikeln. Frågan var om citaten rymdes inom citaträtten i 22 § upphovsrättslagen.
Vad sa HD?
HD fastställde hovrättens domslut och fann att publiceringen utgjorde intrång i DN:s rätt till artikeln.
HD framhöll att citat ska hålla sig inom vad ändamålet motiverar och inom god sed, och att det för pressen — med dess betydelse för informationsfriheten — finns anledning att räkna med en förhållandevis långtgående citaträtt, särskilt tidningar emellan. I det aktuella fallet hade sakuppgifterna dock kunnat återges på annat sätt än genom citat, och något allmänt informationsintresse hade inte påkallat citering. Citaten fyllde inte heller någon funktion som hjälpmedel för den egna framställningen utan tjänade till att ge texten en livfull och personlig prägel, vilket normalt inte kan grunda citaträtt. Användningen stod därför inte i överensstämmelse med god sed.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är vägledande för medier och andra som återger andras texter. Citaträtten är vid men inte obegränsad: citat måste tjäna ett ändamål och hålla sig inom god sed, och att enbart låna formuleringar för att liva upp den egna texten räcker inte. För redaktioner är det en konkret gräns att hålla; för rättighetshavare ett stöd för att ingripa mot omfattande citering utan självständig funktion.