RH 2018:32 — Vitesförbud behövde inte riktas mot bolagets ställföreträdare
Svea hovrätts avgörande i mål Ö 8624-18, 2018-10-22 (RH 2018:32). Hovrätten fann att det i det aktuella fallet inte var motiverat att rikta ett interimistiskt vitesförbud även mot bolagets två ställföreträdare för att säkerställa förbudets effektivitet. Domstolen får i allmänhet fritt bedöma om ett vitesföreläggande ska riktas mot den juridiska personen, mot dess ställföreträdare eller mot båda. Verisures överklagande avslogs.
Vad gällde målet?
Verisure Sverige AB yrkade vid Falu tingsrätt interimistiskt vitesförbud enligt lagen (2018:558) om företagshemligheter mot bolaget A., dess ställföreträdare J.P. och A.Å. samt två anställda, för att hindra utnyttjande och röjande av Verisures kunduppgifter. Tingsrätten meddelade vitesförbud mot bolaget A. och de två anställda men avslog yrkandet mot ställföreträdarna J.P. och A.Å. Verisure överklagade till Svea hovrätt och yrkade vitesförbud även mot J.P. och A.Å., som bestred. Saken gällde om ett interimistiskt vitesförbud skulle riktas mot både den juridiska personen och dess ställföreträdare.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten avslog Verisures överklagande. Hovrätten bedömde att Verisures kunduppgifter sannolikt utgjorde företagshemligheter och att den nya lagen (2018:558) om företagshemligheter, inte 1990 års lag, skulle tillämpas eftersom angreppet pågått efter ikraftträdandet den 1 juli 2018. Enligt 2 § första stycket lagen (1985:206) om viten ska ett vitesföreläggande riktas mot namngivna personer, och det finns inget hinder mot att rikta det mot både den juridiska personen och dess ställföreträdare (NJA 1990 s. 338); domstolen får i allmänhet fritt bedöma detta, med förbudets avsedda effekt som avgörande. Även om utredningen gav visst stöd för att J.P. och A.Å. i någon mån varit delaktiga i bolagets utnyttjande, ansåg hovrätten att omständigheterna inte var tillräckliga för att det skulle vara motiverat att dessutom rikta ett vitesförbud mot ställföreträdarna för att säkerställa förbudets effektivitet. Hovrätten var enig.
Vad betyder domen i praktiken?
Ett interimistiskt vitesförbud mot ett bolag behöver inte automatiskt utsträckas till dess ställföreträdare; den som vill nå även ställföreträdarna måste visa att det behövs för att förbudet ska bli effektivt. Domstolen gör en fri och fallberoende bedömning där förbudets avsedda effekt är avgörande. Ett vitesförbud riktat mot enbart bolaget kan alltså anses tillräckligt, även när ställföreträdare framstår som delaktiga.