RH 2016:33 — Gåvogivaren bär bevisbördan vid påstådd innehållsförfalskning av gåvobrev
Svea hovrätts avgörande i mål T 3578-15, 2016-03-22 (RH 2016:33). När en gåvotagare stöder sitt anspråk på ett av gåvogivaren undertecknat gåvobrev, bär gåvogivaren bevisbördan för att texten tillförts efter undertecknandet och att handlingen därför inte ger uttryck för någon gåvoavsikt. Kravet är att göra detta övervägande sannolikt. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och ogillade käromålet.
Vad gällde målet?
Dödsboet efter U.W. stämde U.W:s barnbarn Pa.W. och krävde betalning motsvarande värdet av U.W:s andel i en bostadsrätt som Pa.W. sålt. Dödsboet gjorde i första hand gällande att U.W. undertecknat ett gåvobrev in blanco utan gåvoavsikt (innehållsförfalskning), i andra hand att gåvan var ogiltig som ocker enligt 3 kap. 31 § avtalslagen och i tredje hand att ett villkor om tillträdesdag inte uppfyllts. Stockholms tingsrätt lade bevisbördan på Pa.W. och biföll käromålet på förstahandsgrunden. Pa.W. överklagade till Svea hovrätt.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten ändrade tingsrättens dom och ogillade käromålet. Till skillnad från tingsrätten placerade hovrätten bevisbördan på dödsboet (gåvogivarsidan): när en gåvotagare stöder sitt anspråk på ett av gåvogivaren undertecknat gåvobrev bör den som påstår att den äkta urkunden inte ger uttryck för en gåva bära bevisbördan, med analogi till skuldebrevsförhållanden där gäldenären i princip svarar för påstående om att texten ändrats efter undertecknandet (NJA 1992 s. 263, RH 2003:43). Beviskravet bestämdes till övervägande sannolikt, med hänvisning till underskriftsförfalskning av skuldebrev (NJA 1976 s. 667, RH 2013:16) och äktenskapsförord (RH 2009:49). Dödsboet gjorde inte övervägande sannolikt att U.W. saknat gåvoavsikt. Ocker enligt 3 kap. 31 § avtalslagen (fullt beviskrav) var inte styrkt, och tredjehandsgrunden om sanktionerat tillträdesvillkor lämnades utan bifall. Avgörandet var enhälligt.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen ger vägledning i benefika tvister: den som fått ett gåvobrev och åberopar det som stöd för sitt förvärv behöver inte bevisa att innehållet är äkta — det är i stället gåvogivaren, eller dödsboet efter denne, som måste göra övervägande sannolikt att texten tillförts efter undertecknandet. Att underteckna handlingar in blanco för annans omhändertagande betraktas som ovarsamt och talar till nackdel för den som gör det. För arvs- och dödsbotvister innebär detta att blotta påståendet om att en äldre anhörig manipulerats sällan räcker; det krävs konkret bevisning.