RH 2017:25 — Fyra månader skälig tidsfrist för utlämnande av IP-adresser
Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande i mål ÖÄ 8302-16, 2017-01-25 (RH 2017:25). Vid ett informationsföreläggande enligt 53 c § upphovsrättslagen är fyra månader en skälig tidsfrist för en internetleverantör att lämna ut information om ett större antal IP-adresser. En licenstagare har ett lika starkt intresse av informationen som en rättighetshavare, och sökandens avsikt att använda uppgifterna i affärsverksamhet påverkar inte bedömningen. Tidsfristen räknas från hovrättens beslut.
Vad gällde målet?
Scanbox Entertainment Distribution Rights APS ansökte vid Södertörns tingsrätt om informationsföreläggande enligt upphovsrättslagen och yrkade att TeliaSonera Sverige Aktiebolag skulle lämna ut namn och adress till användare av vissa IP-adresser, till följd av olovlig fildelning av filmen The Hateful Eight, till vilken Scanbox var licenstagare. Tingsrätten biföll ansökan och bestämde tidsfristen till fyra månader. Telia överklagade till Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen, och yrkade sex månader räknat från hovrättens beslut, med hänsyn till att sju samtidiga ärenden omfattade cirka 8 600 IP-adresser. Scanbox motsatte sig ändring.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten ändrade tingsrättens beslut endast i fråga om utlämnandedatum och bestämde det till den 26 maj 2017, men behöll fyra månader som skälig frist. Enligt 2 § viteslagen (1985:206) ska ett vitesföreläggande ange inom vilken tid åtgärden ska vidtas, och fristens längd bestäms utifrån bland annat styrkan och arten hos de intressen föreläggandet ska tillgodose. Hovrätten fann, med stöd av förarbetena (prop. 2008/09:67), att en licenstagare har ett lika starkt intresse av informationen som en rättighetshavare, även vid bedömningen av tidsfristen, och att Telias invändning om att uppgifterna skulle användas i affärsverksamhet därför saknade betydelse. Trots den stora mängden IP-adresser hade det inte framkommit att Telia saknade faktisk möjlighet att sammanställa informationen på kortare tid än sex månader. Vid en sammantagen bedömning var fyra månader skäligt. Eftersom skyldigheten inträder först vid lagakraftvunnet avgörande räknades fristen från hovrättens beslut. Hovrätten var enig.
Vad betyder domen i praktiken?
En rättighetshavare eller licenstagare som söker informationsföreläggande mot en internetleverantör kan räkna med en tidsfrist som utgår från vad leverantören faktiskt förmår, inte den längre tid denne önskar — här fyra månader för runt 8 600 IP-adresser. Att sökanden är licenstagare och avser att använda uppgifterna kommersiellt försvagar inte intresset av snabb tillgång. Notera att fristen räknas från det lagakraftvunna avgörandet, dvs. hovrättens beslut om det överklagas.