Högsta domstolens avgörande i mål T 17-89, 1990-03-09 (”Husbranden i Bara”, NJA 1990 s. 93): när ett försäkringsbolag invänder att försäkringstagaren själv anlagt branden gäller samma beviskrav för bolaget som normalt i tvistemål, varken det högre brottmålsbeviskravet eller ett lindrat krav. Avgörandet är vägledande för bevisbördan i försäkringstvister.
Vad gällde målet?
Ett boningshus förstördes helt genom brand, och försäkringstagaren krävde ersättning ur sin försäkring. Försäkringsbolaget invände att försäkringstagaren själv hade anlagt eller låtit anlägga branden och därför förlorat rätten till ersättning, enligt ett villkor som motsvarade 32 § första stycket konsumentförsäkringslagen.
Det var ostridigt att bolaget hade bevisbördan för sitt påstående. Frågan var vilket beviskrav bolaget måste uppfylla för att anses ha fullgjort den bördan.
Vad sa HD?
Högsta domstolen fastställde hovrättens domslut, vilket innebar att försäkringstagaren fick sin ersättning.
HD framhöll att i mål där försäkringstagaren ska bevisa att ett försäkringsfall inträffat har ett lindrat beviskrav tillämpats, att det ska framstå som mera antagligt att försäkringsfall förelegat. Att på motsvarande sätt lindra beviskravet för försäkringsbolaget när det påstår att försäkringstagaren anlagt branden är dock inte motiverat, med hänsyn till det starka intresset av att den lojale försäkringstagaren ska kunna lita på sitt skydd. Samtidigt ska kravet inte ställas lika högt som i brottmål, alltså utom rimligt tvivel. Bolagets beviskrav ska därför motsvara det som normalt gäller i tvistemål (jfr NJA 1986 s. 470).
Beviskravet kan uppfyllas på olika sätt, genom teknisk brandutredning, försäkringstagarens ekonomiska förhållanden, hans handlande och hans allmänna trovärdighet. Här gav den tekniska utredningen inget besked, bolaget kunde inte visa ekonomiska motiv, och även om försäkringstagarens trovärdighet sänkts av en tidigare dom för försök till grovt bedrägeri kunde man inte därav dra slutsatsen att han anlagt branden. Bolaget hade alltså inte uppfyllt beviskravet. Inget justitieråd var skiljaktigt.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet är centralt för bevisfrågor i försäkringstvister. Det slår fast att ett försäkringsbolag som vill undgå att betala genom att påstå att försäkringstagaren själv framkallat försäkringsfallet måste uppfylla det vanliga beviskravet i tvistemål, alltså styrka sitt påstående. Bolaget behöver inte nå upp till brottmålets krav, men kommer inte heller undan med ett lägre krav.
För försäkringstagare innebär det ett starkt skydd: enbart misstankar, en svag ekonomi eller nedsatt trovärdighet räcker inte för att bolaget ska gå fritt. För den som driver eller försvarar en försäkringstvist är lärdomen att bevisningen om ett påstått framkallande måste vara robust och kan bygga på en helhet av teknisk utredning, ekonomiska förhållanden och den försäkrades handlande.