Harley-Davidson (NJA 2009 s. 889)
För ett godtrosförvärv krävs att överlåtaren genom sin besittning utåt framstått som berättigad att förfoga över egendomen; om den som lämnar ut godset är uppdragstagare endast åt överlåtaren saknar dennes onda tro betydelse. För den som köper begagnat lösöre klargör domen vad besittningskravet egentligen innebär.
Vad gällde målet?
En motorcykel hade sålts till en konsument genom en förmedlare, sedan den ursprungligen tillhört Harley-Davidson Sweden AB. Den ursprunglige ägaren gjorde gällande bättre rätt till motorcykeln och menade att köparen inte kunde ha gjort ett godtrosförvärv. Tvisten gällde särskilt vad som ligger i kravet på att överlåtaren ska ha haft egendomen i sin besittning.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens dom och fastställde tingsrättens domslut — köparen hade gjort ett godtrosförvärv och fick behålla motorcykeln. I kravet på överlåtarens besittning ligger inte mer än att överlåtaren genom sin fysiska kontroll utåt framstått som berättigad att förfoga över egendomen; om besittaren har ett eget sakrättsligt skydd mot sin fångesman saknar det betydelse. När den som rent faktiskt lämnar ut godset är uppdragstagare endast åt överlåtaren — och inte åt förvärvaren — saknar besittarens eventuella onda tro betydelse för förvärvarens godtrosförvärv. HD tillämpade 2 och 3 §§ lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre i dess lydelse före den 1 juli 2003 och hänvisade till NJA 1931 s. 741 och NJA 1985 s. 121.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är vägledande vid handel med begagnat lösöre, särskilt fordon, där varan ofta säljs genom mellanmän. Lärdomen är att en köpare kan göra ett godtrosförvärv även när godset fysiskt hanteras av en förmedlare, så länge överlåtaren utåt framstått som berättigad att förfoga över egendomen. Den som köper bör ändå kontrollera överlåtarens rätt — godtrosförvärvslagen skärptes senare så att stöldgods inte kan förvärvas i god tro.