Högsta domstolens avgörande i mål Ö 934-93, 1993-05-07 (”Gillette”, NJA 1993 s. 188): en konkurrensbegränsningsklausul gäller i princip bara mellan avtalsparterna, men kan göras gällande även mot ett systerbolag som samverkat för att kringgå den. Avgörandet visar hur en interimistisk säkerhetsåtgärd kan nå den som försöker tömma avtalsparten på verksamhet.
Vad gällde målet?
Gillette Sverige Aktiebolag hade ett avtal med Praktisk Marknadsföring PM Sälj Aktiebolag om säljfrämjande aktiviteter för Gillettes rakvårdsprodukter. I avtalet förband sig PM att under avtalstiden och sex månader därefter inte arbeta för konkurrenter. Sedan Gillette sagt upp avtalet ansökte bolaget om och fick ett interimistiskt vitesförbud mot PM enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken, som hindrade PM att utföra säljaktiviteter för konkurrenten Warner-Lambert.
Därefter tömdes PM på anställda. Ett tjugotal säljare flyttade över till systerbolaget G.M. Manico Aktiebolag och fortsatte där samma säljaktiviteter för Warner-Lamberts räkning. Båda bolagen ägdes av samma person, som även var ensam styrelseledamot i båda. Gillette ansökte om ett motsvarande vitesförbud mot Manico. Frågan i HD var om konkurrensklausulen, som bara band PM, kunde läggas till grund för ett vitesförbud även mot systerbolaget.
Vad sa HD?
Högsta domstolen fastställde hovrättens beslut, vilket innebar att vitesförbudet enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken mot Manico stod fast.
HD konstaterade att konkurrensbegränsningsklausulen gällde enbart mellan avtalsparterna, Gillette och PM, och i princip inte kunde göras gällande mot Manico. Vad som förekommit gav emellertid vid handen att PM och Manico, systerbolag i samma ägares hand och med samma ledning, hade samverkat i syfte att kringgå klausulen. Detta medförde att Gillette hade rätt att ställa samma krav på Manico som på PM, att upphöra med den klausulstridiga verksamheten. Eftersom det skäligen kunde befaras att Manico genom verksamheten försvårade utövningen av Gillettes rätt eller väsentligt förringade dess värde, förelåg förutsättningar för vitesförbud.
Hovrätten hade däremot undanröjt ett separat interimistiskt förbud enligt lagen om skydd för företagshemligheter, eftersom någon talan om vitesförbud enligt den lagen inte hade förts. Den delen var inte uppe i HD. Inget justitieråd var skiljaktigt.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet är en påminnelse om att en konkurrens- eller konkurrensbegränsningsklausul inte utan vidare kan kringgås genom att flytta verksamheten till ett annat bolag i samma koncern. När bolag med gemensam ägare och ledning samverkar för att undgå en klausul kan motparten nå även det bolag som formellt står utanför avtalet.
För den som vill säkra ett sådant anspråk under en pågående process är 15 kap. 3 § rättegångsbalken ett verktyg. En interimistisk säkerhetsåtgärd kan meddelas redan när sökanden visat sannolika skäl för sitt anspråk och det skäligen kan befaras att motparten genom sitt handlande förstör eller förringar rätten. För den som å sin sida bygger bolagsupplägg är lärdomen den motsatta: ett genomskinligt kringgående av en bindande klausul kan slå tillbaka, även mot ett bolag som inte undertecknat avtalet.