Rättsfall

RH 2015:3 — Kan en talan om förverkande av rätt att ta testamente föras oberoende av en klandertalan, och kan ett testamentsgodkännande angripas som ogiltigt?

RH 2015:3 — En talan om förverkande av rätt att ta testamente kan föras oberoende av en klandertalan, och att tingsrätten inte prövade den utgjorde rättegångsfel

Svea hovrätts avgörande i mål Ö 6781-14, 2014-10-24 (RH 2015:3). Hovrätten undanröjde tingsrättens avvisningsbeslut i den del det avsåg en talan om förverkande av rätt att ta testamente och återförvisade den delen, eftersom tingsrätten inte hade motiverat sitt avgörande och rättegångsfel därför förekommit. I övrigt avslog hovrätten överklagandena: den som utan förbehåll godkänt ett testamente är i regel bunden och godkännandena kunde inte anses ogiltiga enligt avtalslagens allmänna ogiltighetsregler eller förutsättningsläran. Poängen är att en förverkandetalan är fristående från klandertalan och att ett godkännande bara undantagsvis kan angripas.

Vad gällde målet?

A.R., C.M.R., V.F.R. och M.C.R., dödsbodelägare i dödsboet efter K.J., väckte vid Attunda tingsrätt talan mot L.R. och yrkade dels att ett testamente skulle förklaras ogiltigt (klander), dels att L.R. skulle förklaras ha förverkat sin rätt att ta testamente. L.R. yrkade att C.M.R:s och V.F.R:s talan skulle avvisas eftersom de godkänt testamentet. Dessa två invände att godkännandena var ogiltiga enligt avtalslagens ogiltighetsregler och förutsättningsläran, bland annat eftersom L.R. varit god man för K.J. och delaktig i testamentets tillkomst utan att upplysa dem om detta; V.F.R. tillade att hon på grund av språkförbistring inte förstått verkan av ett godkännande. Tingsrätten avvisade käromålet i dess helhet men berörde i skälen inte förverkandetalan. C.M.R. och V.F.R. överklagade till Svea hovrätt.

Vad sa hovrätten?

Hovrätten konstaterade att en talan om förverkande enligt 15 kap. 2 § ärvdabalken kan föras oberoende av om en klandertalan förs, och att tingsrätten genom att avvisa käromålet i dess helhet utan att motivera avvisningen av förverkandetalan begått ett rättegångsfel som kunde antas ha inverkat på utgången och inte utan väsentlig olägenhet kunde avhjälpas i hovrätten; den delen undanröjdes och återförvisades. Beträffande klandertalan slog hovrätten fast att ett godkännande i allmänhet medför att arvingen inte får klandra testamentet enligt 13 kap. ärvdabalken, men att ett godkännande i likhet med andra rättshandlingar kan vara ogiltigt enligt allmänna principer (jämför 14 kap. 5 § ärvdabalken). Eftersom C.M.R. och V.F.R. närmare hade kunnat undersöka omständigheterna innan de godkände, saknades skäl att betrakta godkännandena som ogiltiga enligt avtalslagens allmänna ogiltighetsregler eller förutsättningsläran, och språkförbistringen ändrade inte bedömningen; överklagandena avslogs i den delen. Avgörandet var enigt.

Vad betyder domen i praktiken?

Avgörandet visar att en förverkandetalan enligt 15 kap. 2 § ärvdabalken lever sitt eget liv och måste prövas för sig även om en klandertalan avvisas; en domstol som avfärdar hela käromålet utan att ta ställning till förverkandet riskerar att begå ett rättegångsfel. För den som överväger att godkänna ett testamente är budskapet att godkännandet i regel binder och stänger klanderrätten, och att ogiltighet enligt avtalslagen eller förutsättningsläran bara kan komma i fråga i undantagsfall. Den som är osäker på omständigheterna bör därför avvakta eller godkänna med uttryckligt förbehåll i stället för att förlita sig på att godkännandet i efterhand kan angripas.

Läs vidare

Relaterade rättsfall