Den överlåtna fordringsstocken (NJA 2010 s. 467)
Högsta domstolens avgörande i mål T 4904-08, 2010-09-16 (”Den överlåtna fordringsstocken”, NJA 2010 s. 467). Den som i finanssektorn köper en fordran måste fråga gäldenären om skulden verkligen är obetald för att vara i god tro — annars bär köparen risken om lånet redan betalats. För den som handlar med fordringar är det en viktig undersökningsplikt.
Vad gällde målet?
Ett löpande skuldebrev hade överlåtits i flera led mellan finansbolag, trots att låntagarna redan slutbetalat lånet till en tidigare borgenär. Den sista förvärvaren, AK Hansa AB (under processen genom fusion AK Portfolio Holding AB), krävde ändå låntagarna på betalning. Frågan var om förvärvaren var i god tro och kunde göra fordran gällande, eller om låntagarna var skyddade trots att betalningen inte antecknats på skuldebrevet.
Vad sa HD?
HD fastställde hovrättens domslut — låntagarna behövde inte betala igen. Eftersom en förtida betalning numera aldrig antecknas på skuldebrevet måste en förvärvare som tillhör finanssektorn, vid förvärv från ett annat finansiellt institut och där gäldenären inte själv är ett finansinstitut, ha tillfrågat gäldenären inför överlåtelsen och fått bekräftat att det angivna beloppet är obetalt — för att vara i god tro enligt 15 § skuldebrevslagen. En garanti från överlåtaren eller en undersökning i tidigare borgenärsled räcker inte; annars bär förvärvaren risken på samma sätt som vid enkla fordringar. HD hänvisade till NJA 1961 s. 552. Ett justitieråd hade en annan motivering.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt mycket viktig vid handel med kredit- och fordringsstockar. Lärdomen är att den som köper löpande fordringar inte kan förlita sig enbart på överlåtarens uppgifter eller garantier — för att skyddas måste man kontrollera med gäldenären att skulden faktiskt kvarstår obetald. Den som förvärvar fordringar bör därför bygga in en sådan gäldenärskontroll i sin due diligence, eftersom risken annars läggs på förvärvaren om en skuld redan är betald.