Förrättningsmedgivandet (NJA 1984 s. 531)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 1334-81, 1984-07-05 (”Förrättningsmedgivandet”, NJA 1984 s. 531 I till III). En överenskommelse eller ett medgivande om fastighetsbildning som en fastighetsägare lämnar binder honom i princip vid förrättningen, även om överenskommelsen träffats innan förrättningen formellt inletts, förutsatt att den åberopas vid förrättningen. Den som tecknar ett sådant medgivande bör därför utgå från att det blir bindande och noga säkerställa att alla villkor och förbehåll skrivs in, eftersom utrymmet att ensidigt frånträda i efterhand är begränsat.
Vad gällde målet?
Avgörandet rör tre delmål som alla gällde verkan av medgivanden och överenskommelser vid förrättningar enligt anläggningslagen och fastighetsbildningslagen. I det första delmålet hade en fastighetsägare påtecknat en ansökan om gemensamhetsanläggning för en gemensam utfart men senare återkallat sitt medgivande, varefter frågan blev om medgivandet ändå band honom. De övriga delmålen gällde en fastighetsreglering mellan Örnsköldsviks kommun och en fastighetsägare, där mark skulle överföras från fastigheten Näs 8:1 till kommunens fastighet Näs 18:1 på grundval av en skriftlig överenskommelse, och där fråga uppkom om fastighetsägaren bundits trots brister i handläggningen.
Vad sa HD?
I det första delmålet fastställde HD det slut som hovrättens utslag innehöll. I det andra delmålet upphävde HD domstolarnas beslut och fastställde fastighetsbildningsmyndighetens beslut, eftersom medgivandet var bindande. I det tredje delmålet ändrade HD så att samtliga beslut om överföring av mark från Näs 8:1 till Näs 18:1 undanröjdes och förrättningen i de delarna återförvisades till fastighetsbildningsmyndigheten. HD slog fast att en överenskommelse eller ett medgivande om fastighetsbildning, även om det träffats före eller utanför själva förrättningen, bör anses träffat inom förrättningens ram och i princip bli bindande, förutsatt att det åberopas av åtminstone den ena parten vid förrättningen. Väsentlighetsvillkoret för en gemensamhetsanläggning är dispositivt (16 § anläggningslagen), så anläggningen kan komma till stånd med stöd av ägarens medgivande även när tvångsvis genomförande inte är möjligt. För marköverföringen var överenskommelsen bindande enligt 5 kap. 18 § fastighetsbildningslagen, men eftersom överenskommelsens innehåll inte var otvetydigt, kommunens åtagande att anlägga väg och trumma hade nära samband med regleringen och den verkliga arealen avvek påtagligt från den angivna, hade fastighetsägaren ändå bort beredas tillfälle att yttra sig (4 kap. 15 § fastighetsbildningslagen). Att den underlåtna kommuniceringen utgjorde rättegångsfel ledde till återförvisning.
Vad betyder domen i praktiken?
För fastighetsägare och kommuner som ingår överenskommelser inför en förrättning är lärdomen att ett påtecknat medgivande i praktiken binder, även om det lämnats innan ansökan formellt gjorts. Skriv därför in alla förbehåll tydligt: om en motprestation, exempelvis anläggning av väg eller trumma, ska vara ett villkor för marköverföringen måste det framgå klart av handlingen, annars riskerar man att stå bunden av själva regleringen medan tvist om motprestationen får drivas separat. Säkerställ också att arealuppgifter och kartunderlag stämmer, eftersom påtagliga avvikelser kan tvinga fram förnyad kommunikation och återförvisning. För den som vill bevara möjligheten att ändra sig bör medgivandet villkoras uttryckligen. Avgörandet visar samtidigt att fastighetsbildningsmyndigheten inte får underlåta att kommunicera ansökan med en sakägare vars invändningar kan påverka tolkningen eller giltigheten av överenskommelsen.