RH 2014:27 — Vem har bevisbördan när en gäldenär invänder att namnteckningen är förfalskad?
Svea hovrätts avgörande i mål T 5926-13, 2014-06-04 (RH 2014:27). Hovrätten ogillade teleoperatörens krav: borgenären hade inte gjort övervägande sannolikt att gäldenären undertecknat avtalen.
Vad gällde målet?
T.S. AB krävde N.J. på obetalt belopp för två mobilabonnemang tecknade i hans namn. N.J. bestred och hävdade att han utsatts för bedrägeri sedan han förlorat sitt ID-kort, som polisanmäldes tre dagar efter att avtalen ingicks.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten ändrade tingsrättens dom och ogillade käromålet helt. Huvudregeln är att den som påstår att en namnteckning är äkta har bevisbördan, med beviskravet övervägande sannolikt (NJA 1976 s. 667, NJA 1992 s. 263). T.S. AB hade inte åberopat skriftjämförelse, och N.J:s polisanmälan gav visst stöd åt hans invändning. Ingen skiljaktig mening.
Vad betyder domen i praktiken?
En invändning om förfalskning vänder inte automatiskt bevisbördan mot gäldenären. Den som vill hålla fast vid ett avtal bör säkra skriftjämförelse eller annan teknisk bevisning direkt när äktheten ifrågasätts.