RH 2015:45 — Borgenären ska göra gäldenärens undertecknande övervägande sannolikt för att skuldebrevet ska presumera ett lån
Hovrätten för Övre Norrlands avgörande i mål T 947-14, 2015-04-21 (RH 2015:45). Hovrätten fastställde tingsrättens domslut och biföll käromålet. Namnteckningens äkthet behandlas som ett processuellt rättsfaktum i en särskild bevisbörderegel: gör borgenären gäldenärens undertecknande övervägande sannolikt, utlöses en presumtion för att ett lån finns och bevisbördan för motsatsen läggs på gäldenären.
Vad gällde målet?
C.H. väckte vid Lycksele tingsrätt talan mot A.N. och yrkade betalning av 200 000 kr jämte ränta enligt ett skuldebrev daterat den 7 augusti 2007. A.N. bestred och invände att han inte lånat några pengar och att hans namnteckning på skuldebrevet var förfalskad. Tingsrätten fann, med stöd bl.a. av ett sakkunnigutlåtande från SKL, att det var övervägande sannolikt att A.N. undertecknat skuldebrevet och biföll käromålet. A.N. överklagade till Hovrätten för Övre Norrland.
Vad sa hovrätten?
Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Bevisbördan för själva försträckningen ligger på borgenären C.H., och fordringsbeviset är i förhållande till försträckningen ett bevisfaktum för vilket ingen part i princip har bevisbörda. Med hänvisning till NJA 1976 s. 667 och NJA 1992 s. 263, tolkade genom doktrin (Nordh), fann hovrätten att Högsta domstolen behandlat fordringsbevisets äkthet som ett rättsfaktum i en särskild bevisbörderegel: ett oförfalskat fordringsbevis talar med sådan styrka för en försträckning att det får bevisbördeomkastande verkan (jfr NJA 1975 s. 577 och RH 2003:43). För att presumtionen ska utlösas ankommer det på borgenären att göra gäldenärens undertecknande övervägande sannolikt – ett lägre beviskrav än det som annars gäller i tvistemål. Lyckas borgenären inte med det ligger bevisbördan för försträckningen kvar hos honom. C.H. ansågs, på de skäl tingsrätten anfört, ha gjort det övervägande sannolikt att A.N. egenhändigt undertecknat beviset, varvid presumtion för fordringsförhållandet uppstod, och A.N. hade inte bevisat att lån inte skett. Hovrättens avgörande var enigt.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet klargör bevisbördans hantering när äktheten av ett skuldebrev bestrids. Borgenären behöver inte fullt ut styrka att underskriften är äkta, utan det räcker att göra gäldenärens undertecknande övervägande sannolikt; då slår en presumtion in för att ett lån finns, och gäldenären måste bevisa motsatsen. Konstruktionen uppmuntrar användningen av skriftliga fordringsbevis och ger borgenären en bevislättnad, samtidigt som ett väl underbyggt sakkunnigutlåtande om namnteckningen kan bli utslagsgivande. En gäldenär som endast pekar på att lånet framstår som ekonomiskt onödigt eller ovanligt riskerar att inte nå upp till sin bevisbörda.