Gouteras krav (NJA 2010 s. 336)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 4261-09, 2010-06-09 (”Gouteras krav”, NJA 2010 s. 336). Ett mindre krav ska som regel handläggas som förenklat tvistemål — och då har den vinnande parten bara rätt till en begränsad ersättning för rättegångskostnader. För den som driver eller möter ett mindre krav är kostnadsrisken avgörande.
Vad gällde målet?
Goutera AB krävde en styrelseledamot personligen på cirka 2 300 kronor, grundat på personligt betalningsansvar för ett konkursbolags skuld. Frågan var om målet skulle handläggas i förenklad form som småmål, eller om undantaget — att utgången är av synnerlig betydelse för andra rättsförhållanden, som övriga konkursborgenärers krav — innebar att de vanliga reglerna om rättegångskostnader skulle gälla.
Vad sa HD?
HD avslog överklagandet — målet skulle handläggas i förenklad form. Undantagsbestämmelsen i 1 kap. 3 d § rättegångsbalken, som tar målet ur den förenklade formen, ska tillämpas starkt restriktivt. Den ska inte komma i fråga om de gemensamma momenten med andra rättsförhållanden är begränsade, eller om det är ovisst om de andra rättsförhållandena alls aktualiseras. När förenklad form bestämts har den vinnande parten rätt till ersättning för rättegångskostnad endast enligt 18 kap. 8 a § rättegångsbalken — alltså en begränsad ersättning. Ett justitieråd gjorde ett tillägg för egen del.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig vid mindre tvister. Lärdomen är att ett krav under ett halvt prisbasbelopp som regel hamnar i den förenklade formen, där kostnadsersättningen är starkt begränsad — man får i princip inte täckning för ombudsarvode. Den som överväger att driva ett mindre krav bör väga in att processkostnaderna sällan ersätts fullt ut, och den som möter ett sådant krav har en motsvarande begränsad kostnadsrisk. Att få målet ur den förenklade formen lyckas bara i undantagsfall.