Fisket i Torringen (NJA 1984 s. 148)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 189-76, 1984-03-09 (”Fisket i Torringen”, NJA 1984 s. 148). En fiskerätt grundad på urminnes hävd kan bestå vid sidan av strandägarnas rätt, men dess omfattning bestäms av den utredning som visas om hävden och kan i dag begränsas till byamännens husbehov. Den som vill hävda en gammal, oskriven nyttjanderätt bör samla och dokumentera bevisning om kontinuerligt och ohindrat nyttjande genom seklerna, eftersom rättens vidd avgörs av just den bevisningen.
Vad gällde målet?
Efter ansökan av Svenska Cellulosa Aktiebolaget (SCA), som ägde fastigheter i berörda byar, inleddes en förrättning för fastighetsbestämning av rätten till fiske i den inom Medelpad belägna delen av sjön Torringen. Tvisten stod mellan å ena sidan de strandägande skifteslagen i Västernäsets och Östernäsets byar och å andra sidan Sillre by, som låg cirka 15 kilometer från sjön men sedan gammalt påstod sig ha en självständig fiskerätt grundad på urminnes hävd. Rätten hade åberopats i handlingar ända tillbaka till ett dombrev från 1501. Frågan var om en sådan urgammal fiskerätt fortfarande bestod, för vilka byar, och hur långt den i så fall sträckte sig i förhållande till strandägarnas rätt.
Vad sa HD?
HD biföll, med ändring av det slut som hovrätten kommit till, delvis talan och förklarade att en på urminnes hävd grundad rätt till fiske i Medelpadsdelen av Torringen tillkom Sillre by. Förrättningen återförvisades till fastighetsbildningsmyndigheten för närmare bestämning av rättens omfattning. HD fastställde samtidigt hovrättens slut att lämna utan bifall den talan som förts om fiskerätt för Tälje by, och avvisade, med undanröjande av underinstansernas utslag i den delen, talan såvitt rörde fiskerätt för Västernäsets och Östernäsets byar. HD fann att en på urminnes hävd grundad fiskerätt i och för sig kan bestå vid sidan av strandägarnas rätt, men att Sillre bys rätt med beaktande av hävden numera inte kunde anses vidsträcktare än vad som skäligen behövdes för byamännens husbehov av fisk. Avgörandet var enhälligt.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är vägledande för tvister om gamla, oskrivna rättigheter till fiske, jakt och annat nyttjande av annans mark eller vatten. Den visar att urminnes hävd kan överleva i sekler, men att rätten inte är statisk: dess omfattning bestäms av den faktiska utövningen och kan krympa till vad som motsvarar dagens husbehov om nyttjandet bedrivits i begränsad omfattning. För den som vill göra en sådan rätt gällande är bevissäkringen avgörande. Man bör samla historiska handlingar (domar, förrättningsprotokoll, avvittringshandlingar), uppgifter om föreningsvård av rättigheten och dokumentation av ett ohindrat och kontinuerligt nyttjande. För markägare och samfälligheter på motsatt sida är lärdomen att ett gammalt anspråk inte utan vidare kan avfärdas, men att dess vidd kan begränsas genom att visa att utövningen varit ringa. Frågor av detta slag prövas lämpligen i en förrättning eller efter fastighetsbestämning, där grunderna för rättens omfattning slås fast.