Meteoriten (NJA 2025 s. 897)
Högsta domstolens avgörande i mål T 3007-24, 2025-08-19 (NJA 2025 s. 897, ”Meteoriten”). HD slog fast att en nyss fallen meteorit som bara ligger på marken är lös egendom — det är upphittaren, inte markägaren, som blir ägare. Gränsen mellan fast och lös egendom avgör vem som äger föremålet.
Vad gällde målet?
En järnmeteorit på cirka 14 kilo föll ned på en fastighet utanför Enköping och hittades en månad senare av två geologer, A.F. och A.Z., som tog den med sig och lämnade in den till Naturhistoriska riksmuseet. Bolaget Refvelsta, som enligt avtal hade rätt till fastighetens avkastning, väckte talan om bättre rätt: meteoriten var fast egendom och tillhörde fastighetsägaren. Upphittarna menade tvärtom att den var lös egendom som de förvärvat genom att ta den i besittning. Meteoriten hade ett inte obetydligt ekonomiskt värde, vilket gjorde frågan skarp. Tingsrätten gav upphittarna rätt; hovrätten gav Refvelsta rätt.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens dom och fastställde tingsrättens domslut: meteoriten var lös egendom, och upphittarna A.F. och A.Z. hade bättre rätt till den än Refvelsta.
Fast egendom är jord eller fastighetstillbehör (1 kap. 1 § och 2 kap. jordabalken). En meteorit kan inte vara ett fastighetstillbehör, så frågan var om den utgör en beståndsdel av själva jorden. Det gör den i utgångsläget inte: en meteorit är unik genom att den kommit från rymden och skiljer sig genom material och egenskaper från den sten och det grus som är jord. En nyss fallen meteorit är därför som utgångspunkt inte en del av den fasta egendomen.
Med tiden kan en meteorit dock integreras med jorden och då bli fast egendom — det är de yttre, iakttagbara förhållandena som avgör (jfr ”Slaggvarpet” NJA 1959 s. 466). I detta fall låg meteoriten löst i ett mosstäckt parti på en berghäll, nyligen fallen och inte integrerad. Den var alltså lös egendom, trots sitt höga värde. Eftersom den varken ägdes av någon eller var i fastighetsägarens besittning — Refvelsta visste inte ens säkert att den fanns — förvärvade upphittarna äganderätten genom att ta den i besittning. Allemansrätten gav dem inte äganderätten, men väl rätt att söka efter meteoriten på fastigheten.
Justitierådet Anders Eka var skiljaktig och ville fastställa hovrättens dom: en nedfallen meteorit bör räknas till den fasta egendomen, så att Refvelsta hade bättre rätt.
Vad betyder domen i praktiken?
En fastighetsägare blir inte automatiskt ägare till allt som hamnar på marken. Det avgörande är om föremålet är jord eller har integrerats med jorden — inte vilket värde det har. Ett unikt främmande föremål som bara ligger på ytan och lätt kan plockas upp förblir lös egendom som en upphittare kan förvärva genom besittningstagande. Gränsdragningen jord/lös egendom har genomslag långt utanför meteoriter: vid vad som ingår i en fastighetsöverlåtelse, vad som kan utmätas och vad en fastighetsförsäkring täcker.