Fabriksgarantin (NJA 1983 s. 576)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 546-81, 1983-08-22 (”Fabriksgarantin”, NJA 1983 s. 576). En fabriksgaranti som följer med en konsumentvara är ett åtagande som binder säljaren, och säljaren och garantigivaren behandlas som en enhet i förhållande till köparen, så att en garantiutfästelse från generalagenten tillräknas säljaren även i rättegångskostnadshänseende. Som säljare bör man därför vara medveten om att man svarar för garantigivarens åtaganden mot konsumenten, och som konsument bör man hålla fast vid garantin och driva sin rätt, eftersom det inte ska drabba en kostnadsmässigt att garantigivaren i efterhand fullgör vad reklamationsnämnden rekommenderat.
Vad gällde målet?
En urhandlare (säljaren) sålde en armbandsklocka av märket Eterna till en konsument och lämnade vid köpet en ettårig fabriksgaranti, där generalagenten Eterna stod som fabriksgarant. Sedan fel uppkommit under garantitiden uppstod tvist om felet omfattades av garantin eller berodde på köparens vållande. Köparen stämde säljaren med yrkande om hävning. Under processens gång förlängde generalagenten garantitiden i enlighet med allmänna reklamationsnämndens rekommendation, varpå köparen återkallade sin talan. Kvar stod frågan om vem som skulle bära rättegångskostnaderna, vilket avgjordes med tillämpning av 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken.
Vad sa HD?
HD undanröjde hovrättens beslut och fastställde tingsrättens beslut i fråga om rättegångskostnader, vilket innebar att säljaren fick svara för kostnaderna. En fabriksgaranti av detta slag är ett åtagande enligt 4 § tredje stycket konsumentköplagen, och i förhållande till köparen bildar säljaren och garantigivaren en enhet. Att generalagenten, som också utfärdat den ursprungliga garantin, först under rättegången förlängde garantitiden i linje med reklamationsnämndens rekommendation skulle därför tillräknas säljaren. Eftersom köparen alltså i sak hade fått rätt och återkallat sin talan först sedan motparten tillgodosett honom, skulle säljaren enligt 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken ersätta köparens kostnader. En ledamot (referenten, adjungerad ledamot Sundström) var i hovrätten skiljaktig och ville redan på den grunden att garantiförlängningen var ett bindande tillägg till köpeavtalet ålägga säljaren kostnadsansvar; i HD var avgörandet enhälligt.
Vad betyder domen i praktiken?
För säljare av konsumentvaror innebär avgörandet att en medföljande fabriks- eller importörsgaranti inte kan skjutas ifrån sig som någon annans ensak. Säljaren och garantigivaren ses som en enhet mot konsumenten, och garantigivarens agerande, inklusive en eftergift som görs först under en process, kan tillräknas säljaren och leda till att denne bär rättegångskostnaderna. Säljare bör därför hantera garantireklamationer aktivt och inte invänta att generalagenten löser frågan, samt internt reglera regressen mot garantigivaren i återförsäljaravtalet. För konsumenter är budskapet att man bör hålla fast vid garantin, vända sig till allmänna reklamationsnämnden och vid behov driva tvisten, eftersom en sen rättelse från garantigivarens sida normalt inte ska leda till att man själv står för kostnaderna.