Revisorsutlåtandet (NJA 2011 s. 241)
Högsta domstolens avgörande i mål Ö 4634-09, 2011-04-28 (”Revisorsutlåtandet”, NJA 2011 s. 241). Ett skriftligt sakkunnigutlåtande omfattas i princip inte av editionsplikt — man kan alltså inte tvinga fram en motparts expertutlåtande genom edition. För den som processar är det en viktig gräns för vilka handlingar som kan begäras ut.
Vad gällde målet?
I en återvinningstvist om tidpunkten för ett bolags obestånd hade konkursförvaltaren för G.D.S. Bil i Stockholm AB:s konkursbo inhämtat en revisionspromemoria. Motparten, International Motors (Nordic) AB, begärde att få ut promemorian genom edition. Frågan var om ett sakkunnigutlåtande som tagits fram på förvaltarens uppdrag utgör en sådan handling som omfattas av editionsplikt.
Vad sa HD?
HD ändrade hovrättens beslut och avslog editionsyrkandet. Ett skriftligt sakkunnigutlåtande omfattas i princip inte av editionsplikt enligt 38 kap. 2 § rättegångsbalken; bevisning genom sakkunnig förs i stället enligt reglerna i 40 kap. rättegångsbalken. Vittnes- och editionsplikt kan dock inträda om den sakkunniges iakttagelse är unik, så att dess bevisbetydelse inte kan uppnås på något annat sätt — exempelvis vid förkommen bokföring. Den som begär edition måste visa ett sådant befogat bevisintresse. HD hänvisade till NJA 1963 s. 72.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig i civilprocessen och vid återvinningstvister. Lärdomen är att man inte kan använda edition för att komma åt motpartens expertutlåtanden — sakkunnigbevisning förs i stället genom att parten själv åberopar en sakkunnig. Den som vill ha tillgång till underlaget bakom ett utlåtande bör i stället rikta in sig på de faktiska handlingar och iakttagelser som utlåtandet vilar på, och kunna visa varför just de har bevisbetydelse.