Högsta domstolens avgörande i mål T 143-90, 1992-04-10 (”Dragkroken”, NJA 1992 s. 213): skadestånd för sakskada enligt skadeståndslagen kan omfatta ersättning för förlorad fritid, till exempel semesterdagar som inte kunnat användas för rekreation på grund av skadan. Avgörandet visar att gränsen mellan ekonomisk och ideell skada kan förskjutas när fritiden tillmäts ett ekonomiskt värde.
Vad gällde målet?
Ett par fick sin bil och husvagn skadade. De krävde, utöver ersatta utgifter, ersättning för tre semesterdagar som på grund av skadan inte hade kunnat användas för rekreation.
Frågan var om skadestånd för sakskada enligt 5 kap. 7 § skadeståndslagen kan omfatta en sådan förlust av fritid, eller om ersättning förutsätter att skadan medfört utgifter. Det var inte fråga om stilleståndsersättning, och utgifterna var redan ersatta.
Vad sa HD?
Högsta domstolen ändrade hovrättens dom och tillerkände paret 2 000 kr.
HD konstaterade att ersättning för förlust av fritid ligger på gränsen mellan ekonomiskt och ideellt skadestånd. Vid personskada är det sedan länge erkänt att ersättning kan ges för mistad rekreation, medan det varit oklart vid sakskada. Avfattningen av 5 kap. 7 § skadeståndslagen, som talar om annan kostnad till följd av skadan, utgör dock inte något avgörande hinder mot att skadestånd för sakskada också omfattar förlust av fritid. Frågan hade dessutom kommit i ett nytt läge sedan motiven till konsumenttjänstlagen och konsumentköplagen intagit ståndpunkten att deras skadeståndsregler omfattar förlust av fritid.
Att betrakta förlorad fritid som en ekonomisk skada stämmer med den allmänna tendensen att tillmäta fritid och rekreation allt större betydelse, i vart fall när sakskadan träffat egendom som skulle användas för rekreation. De tre semesterdagarna var en tillräckligt betydande följdskada för att ersättas, skäligen med 2 000 kr. Inget justitieråd var skiljaktigt.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet utvidgar vad som kan ersättas som sakskada. Den som drabbas av en skada på egendom avsedd för rekreation, exempelvis en husvagn eller en fritidsbåt, kan få ersättning inte bara för utgifter utan också för förlorad fritid som skadan medfört, förutsatt att förlusten är tillräckligt betydande. Helt obetydliga olägenheter av rent ideell natur ersätts dock inte.
För den som bedömer ett skadeståndsanspråk är lärdomen att gränsen mellan ekonomisk och ideell skada inte är skarp, och att förlorad fritid numera kan ha ett ersättningsgillt ekonomiskt värde. Det gäller såväl i som utanför kontraktsförhållanden.