Samägandet i Svedala Aggarp (NJA 2013 s. 632)
Högsta domstolens avgörande i mål T 281-11, 2013-06-19 (”Samägandet i Svedala Aggarp”, NJA 2013 s. 632). Ett anspråk på dold samäganderätt till en fastighet kan inte preskriberas. För den som under ett samboförhållande eller äktenskap bidragit till en gemensam bostad som bara står på den andra parten är det ett viktigt skydd.
Vad gällde målet?
Två tidigare sambor tvistade om en bostadsfastighet i Svedala. Den ena hade lagfart på hela fastigheten, medan den andra gjorde gällande dold samäganderätt till hälften — alltså att fastigheten i realiteten förvärvats för gemensam räkning trots att bara den ena stod som ägare. Den lagfarne ägaren invände att anspråket var preskriberat eftersom mer än tio år förflutit. Frågan var om dold samäganderätt kan preskriberas.
Vad sa HD?
HD förklarade att anspråket på dold samäganderätt inte gått förlorat genom preskription. Dold samäganderätt till fast egendom mellan makar eller sambor omfattas inte av preskriptionslagen. Konstruktionen vilar på familjerättsliga skyddshänsyn: den dolde ägaren utgår från ett gemensamt ägande och kan inte rimligen krävas vidta preskriptionsbrytande åtgärder under samlevnaden. Rätten preskriberas därför inte tio år efter tillkomsten. HD hänvisade till en rad tidigare avgöranden om dold samäganderätt.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är viktig i tvister om gemensamma bostäder. Lärdomen är att den som har en dold samäganderätt inte riskerar att förlora den enbart genom att tiden går — anspråket kan göras gällande även lång tid efter förvärvet, exempelvis vid en separation. För den som bidragit ekonomiskt till en bostad som bara står på partnern är det ett skydd, men det är ändå klokt att dokumentera bidrag och avsikter, eftersom själva den dolda samäganderätten måste bevisas.