Den tredje delägaren (NJA 2007 s. 69)
Enskilda dödsbodelägares rätt att föra dödsboets talan mot en utomstående är inte ovillkorlig — den tillåts bara om det är påkallat av vad en samtidig talan mot en annan delägare avser, och den inbördes talan måste vara verklig och inte konstruerad för att uppfylla formkravet. För den som processar för ett dödsbo är detta avgörande för talerätten.
Vad gällde målet?
Två av tre dödsbodelägare ville, i eget namn men för dödsboets räkning, föra talan om dröjsmålsränta mot en utomstående köpare, samtidigt som de förde talan mot den tredje delägaren på en annan rättslig grund. Boutredningsmannen hade avstått från att föra boets talan. Frågan var om delägarna var behöriga att föra talan mot den utomstående.
Vad sa HD?
HD fastställde hovrättens beslut — talan mot den utomstående avvisades. Enskilda dödsbodelägares rätt enligt ärvdabalken att föra talan för boet även mot en utomstående är inte ovillkorlig, utan får tillåtas endast om det är påkallat av vad den inbördes talan avser, exempelvis vid nödvändig processgemenskap eller väsentligen samma grund. Den inbördes talan måste vara verklig och seriös och inte ha tillkommit huvudsakligen för att uppfylla kravet på att en delägare ska vara motpart. Här saknades processgemenskap och grunderna skilde sig åt, varför talan mot den utomstående saknade behörighetsstöd. HD tillämpade 19 kap. 12 a § ärvdabalken.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen är praktiskt viktig vid processer som rör dödsbon. Lärdomen är att enskilda delägare inte fritt kan dra in en utomstående i en process genom att samtidigt rikta en konstruerad talan mot en meddelägare. Den som vill driva boets talan bör i första hand verka för att boutredningsmannen eller samtliga delägare för talan, eller säkerställa att en inbördes talan har verklig grund och processgemenskap.