NJA 1995 s. 112 ”Den oäkta tavlan” — ansvarar staten för en felaktig upphovsuppgift vid exekutiv auktion?
Högsta domstolens avgörande i mål T 1144-92, 1995-03-08 (”Den oäkta tavlan”, NJA 1995 s. 112): staten ansvarar inte enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen när Kronofogdemyndigheten vid en exekutiv auktion anger en konstnär som upphovsman på grundval av en sakkunnig värdering och ett äkthetsintyg. Avgörandet visar hur långt köparens egen risk sträcker sig vid exekutiv försäljning.
Vad gällde målet?
En köpare ropade på en exekutiv auktion in en tavla som angavs vara målad av en namngiven konstnär. Tavlan var försedd med ett äkthetsintyg, och Kronofogdemyndigheten hade inför auktionen låtit en konsthandlare värdera den. När tavlan senare visade sig vara oäkta krävde köparen staten på ersättning för sin förlust, en ren förmögenhetsskada, enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen.
Vad sa HD?
Högsta domstolen fastställde hovrättens domslut att ogilla köparens talan. Domstolen fann att Kronofogdemyndigheten under dessa förhållanden inte hade handlat fel eller försumligt i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen genom att utan reservation ange konstnären som upphovsman, eftersom uppgiften byggde på ett äkthetsintyg och en sakkunnig värdering. Att uppgiften senare visade sig oriktig var därför inte i sig ansvarsgrundande.
Vad betyder domen i praktiken?
Domen visar att det krävs verkligt fel eller försummelse för att staten ska bli skadeståndsskyldig vid exekutiv försäljning, och att en uppgift som bygger på sakkunnig värdering normalt inte är det även om den efteråt visar sig felaktig. För den som köper på exekutiv auktion innebär det att risken för äkthet i hög grad ligger kvar på köparen. Den som vill freda sig bör göra egna kontroller före budgivning snarare än att räkna med ersättning i efterhand.