De utbrända bilarna (NJA 1984 s. 501)
Högsta domstolens avgörande i mål T 256-82, 1984-07-05 (”De utbrända bilarna”, NJA 1984 s. 501 I och II). Vid stöldförsäkring behöver försäkringstagaren inte bevisa stölden fullt ut, utan det räcker att det vid en helhetsbedömning framstår som mera antagligt att försäkringsfall föreligger än att det inte gör det. Den som drabbas av ett fordonstillgrepp bör tidigt säkra teknisk utredning och dokumentation, eftersom luckor i den tekniska bevisningen som hade kunnat avhjälpas normalt belastar försäkringsgivaren, inte försäkringstagaren.
Vad gällde målet?
Två försäkringstagare hade var för sig stämt Försäkringsaktiebolaget Skandia och krävt ersättning ur sin motorfordonsförsäkrings stöldmoment sedan deras bilar försvunnit och senare återfunnits, i båda fallen utan tydliga brytskador och delvis brandskadade. Skandia bestred och menade att bilarna måste ha förts bort med tillhörande nyckel, varför något försäkringsfall (olovligt tillgrepp och brukande) inte var visat. Den gemensamma rättsfrågan i de två målen var vilket beviskrav som ska ställas på en konsument som gör gällande att hans bil stulits.
Vad sa HD?
I mål I fastställde HD hovrättens domslut, vilket innebar att försäkringstagaren fick rätt till ersättning. I mål II fastställde HD med ändring av hovrättens dom tingsrättens domslut, vilket innebar att käromålet ogillades och att Skandia vann. HD slog fast att försäkringstagaren har bevisbördan för att försäkringsfall föreligger, men att beviskravet ska lindras eftersom det av naturliga skäl ofta är omöjligt att föra full bevisning om att en bil tagits och brukats olovligen. Försäkringstagaren ska anses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mera antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet. HD betonade att konsumenten typiskt sett har sämre möjligheter än försäkringsgivaren att förebringa teknisk utredning, och att brister i den tekniska utredningen som det varit möjligt och rimligt att avhjälpa därför normalt bör gå ut över försäkringsgivaren. Försäkringen omfattades av konsumentförsäkringslagen (1980:38). Att utfallen blev olika berodde på bevisläget: i mål I kunde det inte uteslutas att en falsk nyckel använts och inget motiv för arrangerad stöld framkom, medan i mål II den tekniska utredningen och övriga omständigheter (bland annat en nytecknad stöldförsäkring kort före branden och en noggrant förberedd totalförstöring) sammantaget talade emot att bilen tagits olovligen.
Vad betyder domen i praktiken?
Avgörandet fastställer det beviskrav, mera antagligt, som alltjämt tillämpas vid stöld- och tillgreppsförsäkring. För den försäkringstagare som drabbas är lärdomen att ersättning inte förutsätter full bevisning om stölden, men att utgången avgörs av helhetsbilden. Säkra därför bevisning omedelbart: polisanmäl, begär och bevara teknisk undersökning av fordonet, fotografera skick och eventuella forcerings- eller brandskador och undvik att fordonet skrotas innan det undersökts. För försäkringsbolag visar målen att invändningar måste underbyggas tekniskt, och att en utredningslucka som bolaget hade kunnat fylla normalt slår tillbaka mot bolaget. Omständigheter som en nytecknad försäkring strax före skadan, avsaknad av motiv och fyndplatsens karaktär vägs in i helhetsbedömningen.