Brödförsäljningen i tunnelbanan (NJA 2001 s. 10)
Högsta domstolens avgörande i mål T 5248-98, 2001-01-04 (”Brödförsäljningen i tunnelbanan”, NJA 2001 s. 10): HD slog fast att ett avtal om rätt att sälja bröd på rörliga platser i tunnelbanans biljetthallar inte var ett hyresavtal. Avgörande var att lokalupplåtelsen var underordnad rätten att bedriva näringsverksamhet.
Vad gällde målet?
AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) hade upplåtit 30 av SL anvisade försäljningsställen i tunnelbanans biljetthallar till en näringsidkare för försäljning av framför allt bröd och smörgåsar. Platserna var inte fast lokaliserade utan kunde flyttas mellan stationer. Frågan var om avtalet skulle anses vara ett hyresavtal enligt 12 kap. 1 § jordabalken, med det skydd som följer av hyreslagstiftningen.
Vad sa HD?
HD lämnade överklagandet utan bifall: avtalet var inte ett hyresavtal. En upplåtelse kan visserligen vara hyra även om platsen inte är bestämd och kan variera under avtalstiden. Men här var försäljningsställena inte klart lokaliserade och kunde flyttas mellan stationer, och lokalelementen var av obestämd och underordnad betydelse i förhållande till avtalets huvudsyfte: att näringsidkaren mot vederlag skulle få etablera och bedriva försäljning på SL:s område och dra nytta av resenärsströmmen. Avtalet kunde därför inte anses utgöra ett hyresavtal (12 kap. 1 § jordabalken).
Vad betyder domen i praktiken?
Att ett avtal ger rätt att använda en yta gör det inte automatiskt till ett hyresavtal. Är rätten att bedriva verksamhet det centrala och lokaldelen obestämd och underordnad, är det en näringsupplåtelse utan hyreslagens besittningsskydd. För den som upplåter platser i butikscentrum, stationer eller liknande kan utformningen avgöra om motparten får hyresgästskydd — syftet och platsens bestämdhet bör därför regleras medvetet i avtalet.